Rätt prisklass i Stockholm
Om man är ledsen för att man inte har råd med en lägenhet i Stockholm så kan man trösta sig med följande lilla bild:
Lägenheter i Stockholms innerstad
Jag har inte slutat att titta på lägenheter, men jag tycker inte att det är så kul längre. Förutom den gamla vanliga sökningen har jag nu börjat söka på lägenheter i Stockholm i innerstan – för samma summa som jag tänkt mig kan man trots allt få någonting på typ 25 kvadrat. Vadå då, en del säger ju att läget är det viktigaste av allt och det är väl sant någonstans? Och vad är ett bättre läge om inte Stockholms innerstad? Jag vet inte varför jag har börjat kolla sådant helt plötsligt, jag försöker väl minska mina krav lite, eller så har jag omedvetet börjat driva med hela prylen. “Wohoo! Kolla här! 12 kvadrat i Vasastan – endast 400 spänn i månaden!” sitter jag och tänker. 12 kvadrat är fan vad mitt rum är på nu, vilken klaustro att bara ha 12 kvadrat!
Lägenhet i Stockholm är dyrt
Jag funderade lite över det här med att alla är så otrevliga hela tiden. Folk över huvud taget. Grannar, expediter, läkare, servicepersonal av olika slag. (Dock ej mäklare! Haha! Men man förstår ju varför…) Det är ju inte bara jag som tycker det! Ett svar som är väldigt troligt och som kan sammanfattas i ett enda ord är: Stockholm. Stockholm suger. Stockholmare är så jävla spänniga så vi kommer snart att gå av på mitten allihop. Ibland är jag inte bättre själv och jag vet att man inte mår bra av att vara så heller. På skoj började jag därför titta på bostadsrätter i Linköping. “Vasastaden, 38 kvm” och så ett sjukt lågt pris. Typ: “Var bor du då?” “I Vasastan på 38 kvadrat.” (Lyssna hur det låter!) Rock’n'roll!
Andrahandskontrakt i Stockholm
Nu har det inte kommit in några intressanta lägenheter alls denna vecka och jag har av någon anledning börjat tröttna på tanken att försöka hitta någonting. Tyvärr har jag ju inget annat vettigt alternativ förutom andrahandskontrakt men det är ju jobbigt att hålla på med det i flera år. Felet med mig är att jag har haft för höga krav. Jag borde ha nöjt mig med vilket kyffe som helst, för det tycks alla andra göra. Jag har säkert redan skrivit det förut, men en kompis till Stefan brukar vara med i budgivningar utan att ha sett lägenheterna! Först tyckte jag det lät sjukt, men sen insåg jag att man måste ta det kallt. Man ska inte bry sig för mycket om hur det ser ut för då hittar man inget. Felet med mig är som sagt att jag råkar tycka, att köper man någonting för så mycket pengar så ska det vara något bra. Inte 100% bra, men väldigt bra helt enkelt. Den tanken blir en svårighet i det här sammanhanget.
Slutpriser, utgångspriser och budgivningar
Morsan ringde och pratade mycket högt. Hon hade i alla fall fått reda på priserna för de lägenheter vi kollade på i söndags. Lägenheten i Årsta hade gått upp massor och var inte ens klar ännu och Minneberg också. Jag är inte förvånad, men jag kommer aldrig sluta undra över varför de sätter de utgångspriser de sätter. Vi har slösat bort månader, hur många timmar som helst, på att luras av alla dessa utgångspriser. De kunde väl åtminstone satt lite högre på Minneberg? När man vet att det kommer att gå upp så mycket? Budgivningen när den börjar så där lågt är bara ett spel för gallerierna, ett skämt. Jag gillar faktiskt de som drämmer till med ett jättehögt bud på en gång! Varför hålla på att hatta, vilket slöseri med tid! Det är tydligen det mäklarna har betalt för…
Hela den här bostadsgrejen är rätt så hopplös ibland. Helst skulle jag vilja ha en hyresrätt så kunde jag investera i aktier i stället, men det är ju näst intill omöjligt. Morsan hade med sig en tidning hem med slutpriser på bostadsrätter. Där kunde man se många av de lägenheter vi varit och tittat på. Jag insåg att jag har en chans i Kista. Det var positivt, för jag såg att jag faktiskt skulle kunna ha en chans där. Kista är ju helt okej. Det är bara ett problem: det är ganska sällan det kommer in någonting som inte har den där planlösningen då köket är i vardagsrummet. Men nån gång kanske det gör det. Eller så får man lära sig leva med det.
Budgivning för Gubbängen
Morsan ringde och sa att budet på Gubbängen hade gått upp till nästan smärtgräns. Hupp. Vi funderade ett tag och bestämde oss för att inte lägga något högre bud. Jaha, det var det. Shift + delete. Bortglömt. En sak som däremot inte är bortglömt är frågan: kommer jag någonsin att hitta någonting? Det är jobbigt att inte kunna gå högre. Morsan och farsan säger att de tycker vi kan lägga ett högre tak men jag vill verkligen inte låna så mycket pengar av dem.
Ändå är det just de här visningarna man ska gå på för att göra ett klipp. När det inte ens finns bilder på lägenheten på Hemnet och mäklaren skickat ut sin gamla döva pappa för att visa. Då har man större chans att hamna i en budgivning med betydligt mindre konkurrens. Det gäller att veta vilka mäklarfirmor som inte lägger ner 100% och det börjar jag lära mig nu. Det är de mäklarna som gynnar köparen. Man ska dock inte anlita dem när man vill sälja…
Nybyggda lägenheter och månadskostnader
Morsan och jag hann prata lite om lägenheten i Gubbängen och vi bestämde oss för att lägga ett ganska högt bud trots månadsavgiften. Gubbängen är ett otroligt lugnt, bra och dyrt område så det priset skulle vara väldigt mycket värt. Men så blir det nog inte i slutändan…
Det som får en att tveka är samma gamla vanliga visa som drabbar de flesta nybyggen. Första åren får föreningen räntebidrag så att man kan hålla månadskostnaderna nere. Men efter några år (brukar vara fem år) så förlorar de dessa bidrag och då höjs månadskostnaden. Det kan röra sig om 2-3% per år på obestämd tid. Räkna på det, det kan faktiskt bli ganska mycket. Nybyggen kan även få uppskov med fastighetsskatten men även det uppskovet är såklart begränsat. Så det gäller att “göra hemläxan” som man säger och väga in den faktorn när man lägger sitt bud.
Månadskostnader i Gubbängen och Årsta
Jag hade sett fram emot den här dagen mycket eftersom det var så många bra lägenheter vi skulle titta på. Morsan och jag gav oss först iväg till Årsta. Vi hade gott om tid på oss så vi gick från Gullmarsplan. Jag hade trott att det skulle vara ganska långt men det tog faktiskt inte mer än 10 minuter om man gick snabbt. Vissa delar av Årsta är ju värsta guldläget! Gångavstånd till Gullmarsplan. Otroligt bra. Vilket naturligtvis avspeglade sig i hur många som dök upp…
Utgångspriset började redan ganska högt så det fanns inte en chans. Väldigt bra lägenhet annars. Klart tänkbar. Men en sak kom jag att tänka på: det vore kanske värt att kolla på bostäder i Årsta med hög månadskostnad (3400 typ) eftersom det är så himla bra. Jag har sett många sådana med väldigt låga utgångspriser. Fast å andra sidan kanske dessa går upp mycket, jag vet inte. Värt att kolla upp är det i alla fall.
Sedan bar det av till Gubbängen. Den var vi väldigt nyfikna på eftersom det inte fanns några bilder i annonsen – bara två jättefula på huset och trapphuset. Tänk vad flummiga vissa mäklare är. Ganska hög månadskostnad och hyfsat lågt utgångspris. När vi kom in var där en gammal gubbe som stapplade fram och knappt hörde någonting. Det var tydligen mäklarens pappa! Den lägenheten var jättefin. Helt nybyggt hus, allting var otroligt fräscht. Det var en tvåa med kokvrå och jättefin balkong. Inte var det så många där heller. Vill ha! Den tar vi om det går. Ett problem bara: månadsavgiften var hög och skulle antagligen bli ännu högre eftersom det är ett nybygge och dessa förlorar efter ett tag sina räntebidrag plus att de får betala full fastighetsskatt. Det där måste man se upp med och läsa prospektet noga, gärna även årsredovisningen.
Vi åkte sen till Kista (tvärs över halva stan) och träffade vår vän, den kvinnliga mäklaren som visade lägenheten för oss förra helgen. Det här var en tvåa som hade en jättestor terrass. Visst var den fin men den låg lite väl öppet.
Sen var det matrast. Varsin burgare på Burger King. Inte dumt. Vilka pommes! Nåväl, nog om det och vidare till Minneberg för dagens sista lägenhet. Utgångspriset var lågt och månadskostnaden hög, ja, jättehög månadskostnad men i ett område som Minneberg kan det ju vara värt det.
Det var visserligen gångavstånd från Alviks tunnelbanestation men det var en bit att gå. Bussar gick varje kvart. Den här lägenheten var också jättefin! Stor sovalkov och stort kök. Verkligen charmig! Tänkbar den här också.
På hemvägen och när vi kommit hem snackade vi igenom lägenheterna vi hade sett och hur förtjusta vi blivit i allihop. Men den största favoriten var ändå den i Gubbängen. Det är praktiskt att ha ett sovrum. Och balkong är ju schysst som fan (speciellt en så fin). Nära till tunnelbanan är ett stort plus. Och månadskostnaden var ju lägre än den i Minneberg, åtminstone för tillfället…
Slutpriser och utgångspriser i Kista
Vi ringde på lägenheten vi var och tittade på i Kista i söndags. Det hade kommit in ett pris över utgångspriset men säljaren hade då sagt att han inte accepterade det, utan han vill ha minst… vad det nu var. Det är knasigt när mäklare talar om svart på vitt att utgångspriset inte har någon som helst betydelse för slutpriset, det är inte ens en vag riktlinje. Men vi har ju redan förstått att det är så det fungerar. Det gäller i stället att bilda sig en uppfattning om vad man vill betala för en viss sorts lägenhet i just det området samt väga in månadskostnaden och sedan lägga taket för budet där.
Annonsen lades ut på nytt denna vecka – med samma utgångsbud. Marknaden är knäpp… Fredrika blev så arg att hon ville anmäla det hela. Men ingen får anmäla vår favoritmäklare, för hon är schysst! Hon gör bara vad marknaden tvingar henne till.
En annan sak man måste tänka på är att stora lägenheter faktiskt kan bli billigare. Det som skiljer då är månadskostnaden. Men återigen, man måste fundera över vad det är värt att lägga. I vissa områden finns bara en viss sorts lägenheter och det är möjligt att det bara är en eller två föreningar och att alla månadskostnaderna därför är väldigt låga eller höga. På så sätt kan ett helt område bli helt uteslutet för en. Detsamma gäller områden där alla lägenheter ser ungefär likadana ut och där man inte gillar planlösningen – som i Kista.
Lägenhetsvisningar i Kista
Morsan och jag skulle iväg och kolla på lägenheter igen. Tur att jag bara drack tre öl igår för den första visningen började klockan 12.
Den första visningen var i Midsommarkransen. Jag vet att det var dumt att åka dit. Jag behövde nog egentligen bara “säga adjö” till Midsommarkransen. Det var förstås massor med folk där. Väldigt fin lägenhet, arrrrgh! Man ska som sagt aldrig lita på utgångspriser. De kan lugnt gå upp till nästan det dubbla efter budgivning, i Högdalen är det helt annorlunda, där går de inte upp lika mycket. Akalla däremot kan man räkna med att lägenheter inte går upp mer än 40.000, ibland inte ens det. Egentligen fattar jag inte vad mäklarna håller på med, men man får helt enkelt lära sig systemet.
Nästa visning var i Kista. Den hade exakt likadan planlösning som den vi tittade på i torsdags men hade ingen balkong. Däremot låg den högst upp och hade utsikt över hustaken. Den var också väldigt fräsch. Alla dörrar, lister och golv var utbytta och det var väldigt ljust eftersom den låg så högt upp. Dock inget kaklat badrum.
Lägenheten var väldigt fin men jag vet som sagt inte om jag gillar planlösningen. Att ha köket i vardagsrummet är ju inte optimalt. Jag vill ju egentligen ha större men frågan är om det går att få. Man undrar ju hur man ska tänka. Ska man tänka att: “det här är ganska bra, det tar jag för jag kan nog inte få något bättre”, eller ska man tänka: “jag vill vara jättenöjd, annars får det vara”? Svårt!