Bostadsrätter längre ut i Stockholms förort
Kl. 18 mötte jag Björn vid Högdalens t-banestation för att kolla på en lägenhet. Jag hade frågat om han ville följa med mig på en visning. Det var nån etta högst upp i ett låghus med balkong som var ganska fräsch. De hade nån blå matta som såg ut som en hopphage. Vi kollade runt lite. Björn tyckte den kändes för liten och jag saknade sovalkov eller någonstans att ställa sängen. Jag frågade mäklaren vad lägenheten på våningen under hade gått för (den annonserades ut för ett tag sen). Hon svarade att den gått upp med 45%. Egentligen tycker jag det är lite konstigt. Lika stora ettor i Midsommarkransen gick för bara 35.000 mer. Det verkar inte vara så jättestor skillnad ju längre ut man kommer. Det verkar typ finnas tre sorters områden: Stockholms innerstad, förorter utefter tunnelbanan och förorter utefter pendeltågen (pris okänt).
Jag bad att få komma och kolla på Björns nya lägenhet, jag var så nyfiken efter allt jag har hört. Den kändes ju verkligen stor (62 kvm). Det var öppet mellan köket och vardagsrummet. Köket var jättefräscht med snyggt kakel och hällspis. Och sovrummet var hyfsat stort. Han hade inte fått i ordning så bra ännu. Den var i alla fall finare än alla lägenheter vi kollat på hittills. “Jag tar den här då!” garvade jag. “Nej du, den här kommer jag nog hålla mig kvar vid ett tag till!” Hi hi, undra på det.
Slutpriser på lägenheter i Stockholm
Nåväl, lägenhet får vänta som sagt. Morsan ringde idag och kollade var priserna låg för de lägenheter vi kollade in i söndags. Renoveringsobjektet där vitvarorna behövde bytas ut och som inte ens var stambytt hade blivit såld för ganska mycket över vår smärtgräns. Det var tamejfan rekord i högt pris för ett renoveringsobjekt vid Midsommarkransen. Lägenheten i Bergshamra var inte klar ännu men för närvarande låg budet högre än den i Midsommarkransen och den här var 35 kvadratmeter. Det är så man baxnar. Vi bara garvade åt det.
Den studentrumsliknande lägenheten i den där skolan i Liljeholmen däremot hade inte en käft varit intresserad av. Tyvärr var ju inte jag det heller. Det som kan vara lite hoppfullt är dock att mäklarna själva låtit väldigt förvånade över dessa höga bud. Och när morsan snackade med sin chef (hon är engelska) om saken så hade hon sagt att: “Men, det förstår ni väl att priserna går upp nu! Vänta till i vinter, till jul. Det gör vi alltid hemma i England. Det är smart för då är det ingen som vill flytta.” Hon har ju rätt. Vi behöver ju inte vänta till jul men vi kan ju idla en stund nu, softa lite i oktober, köra stenhårt i november och om inget annat hjälper – sätta in dödsstöten runt helgruset i årets slut!
Fler visningar av lägenheter
Morsan och jag stack iväg till Fruängen direkt efter middagen för att kolla på en lägenhet. En etta och ett väldigt lågt utgångspris. Morsan hade snackat med mäklaren som hade hand om den fina lägenheten vi såg på Vattenledningsvägen förra söndagen bara för att se vad den hade hamnat på. Den hade ju ett minimalt utgångspris och nu hade slutpriset blivit nästan 40% högre! Och då ska man komma ihåg att månadskostnaden var tämligen hög om man jämförde med många andra. Mäklaren hade sagt att “den var ju så himla fin, det var därför den gick upp så mycket”. Men då tänker jag direkt: ska den inte vara fin då? Här ska man betala massor med pengar, ska man då nöja sig med något sunkigt? Ska det inte kännas som om “här vill jag bo, här trivs jag, här är fint”? Ska man inte kunna ha några krav alls? Ska man köpa något som inte är fint, det verkar ju helt galet, eller?
Vi fick leta en hel del innan vi hittade fram till gatan där visningen skulle vara. Vi fick fråga en hel del folk, tanter och ungar med dreadlocks. Lägenheten var lite småsunkig, en del puts behövdes. Rummet kändes ganska litet och svårmöblerat, badrummet var överdimensionerat, men den hade dock en rejäl balkong. Vi frågade om det hade varit många som kollat på den. Det hade varit jättemånga. Vi frågade vad han trodde den skulle komma att hamna på. Han sa att han redan igår fått ett bud och gissade att den nog skulle gå upp med ungefär 60%. I Fruängen. Lustigt att mäklarna säger så där, att de erkänner rätt ut att de sätter utgångspriser så långt under det som de tror blir slutpriset. Fast det var ju värdefull information. Han sa faktiskt också att det är ovanligt många som kommer och kollar i början av hösten men att intresset börjar mattas av fram i oktober, november.
På tunnelbanan fattade jag och morsan ett beslut. Vi skulle inte leta efter några lägenheter, inte snacka om det eller gå på några fler visningar förrän om tidigast en månad. Vi ger upp så länge, tar en paus. Så får vi se sen. Det här tar på krafterna mer än det ger. Man kan dock inte vänta för länge. Om ett halvår kan priserna ha gått upp ytterligare. Det bekräftades att vi fattat rätt beslut när vi kom hem och jag kollade budgivningen på nätet. En etta på 30 kvm i Midsommarkransen med dusch i korridoren (alltså inte inne i lägeheten) var redan efter en dag uppe jättemycket. Vilken enorm loserdeal, tycker jag, men alla andra verkar tycka det är helt normalt… Utom Stefan. Jag berättade alltsammans för honom och han tyckte ju exakt som jag.
Visningar i Midsommarkransen
Under natten drack jag sammanlagt en liter vatten. Jag tror det var det som räddade mig och gjorde att jag över huvud taget kunde stå på benen idag. Jag mådde faktiskt okej förutom illamåendet. Det var hemskt! Det kom i vågor så jag visste inte om jag skulle klara mig från att kräkas på alla visningar vi skulle på idag. Stefan garvade åt mina bravader igår. Jag hade tydligen frågat tio gånger var min mobil var och så hade jag knappt kunnat gå rakt. “Ja, det var ju intressant att se hur du blir när du är riktigt full!” tyckte han. Hmpf!
Morsan, jag och Stefan drog iväg för att möta Fredrika vid den första visningen som ägde rum en bit utanför Liljeholmen. Vi försökte att gå dit men vi fattade inte hur vi skulle gå. Vi hade ju tänkt oss att vi skulle kunna fråga någon om vägen men det var också omöjligt eftersom det var helt öde. Vi gick förbi ett centrum med en massa affärer och restauranger. Inte en människa syntes till! Allt var stängt, t.o.m. Pressbyrån. Sen försökte vi ta en buss som skulle gå direkt dit men hittade förstås inte busshållplatsen. Fredrika fick helt enkelt komma och hämta oss.
Det var två lägenheter vi skulle kolla på. Båda låg i en skola som var ombyggd till ungdomslägenheter. Den första vi kollade på var ganska fin med kök och vardagsrum i ett och hallfönster rakt ut mot skogen. Tyvärr låg vardagsrumsfönstren rakt ut mot en skolgård/lekplats vilket ju inte var så där jättehejsan. Den andra lägenheten låg på nedre botten i samma uppgång som skolan. Då skulle man låsa upp dörren till sitt ljuva hem medan det ringde ut till rast, typ. Dessutom fick man studentkorridorvibbar (eller kontorsvibbar eller t.o.m. tvättstugevibbar) av skiten och allt detta till ett alldeles för högt pris. Nja………
Vi drog vidare mot Vattenledningsvägen i Midsommarkransen men den visningen var inställd för de hade fått fel nycklar. Då åkte vi till Tegelbruksvägen för att kolla på ett renoveringsobjekt till lägenhet där utgångspriset var väldigt lågt. Heh, det var fler som tänkt samma tanke. Jag vet inte vad som hände där, men det var då jag började tappa hoppet. Det var smockfullt med folk. Folk är som hökar, som gamar, det är hemskt att se! Folk gör vad som helst, betalar vad som helst, offrar allt och är intresserade av vad som helst när det gäller bostäder. Det är nästan tragiskt. Den där sunkiga lägenheten kommer att gå upp till jag vet inte hur mycket. Bara för att utgångspriset var lågt kommer jättemånga och kollar och tycker det är jättefint fast det ser för jävligt ut och sen betalar de i alla fall vad som helst. Det är tyvärr så det går till ibland.
Okej, tänkte jag. Jag får leta lägenhet lite längre ut. Om Björn fick en jättestor tvåa i Högdalen för ett hyfsat pris så borde jag kunna hitta en schysst etta där. Även om ingen kommer att hälsa på en i Högdalen så bor ju i alla fall Björn och Kalle där, haha! Enda problemet är att det är lite dåligt ställt med små lägenheter där, det finns mest stora.
Vi kollade en till lägenhet i närheten. Man gick väl in, sa “hmm hmm” och gick ut igen ungefär. Vi skulle förresten åkt på ännu en visning men det var fast pris på den lägenheten. Gissa vad? Den var förstås såld innan visningen ens hade hunnit äga rum. Antagligen hade någon bara köpt den utan att åka och kolla på den.
Vi åkte sen till Bergshamra för att kolla på den sista. Fredrika och morsan höll på och pekade ut vattnet, att det var gångavstånd till bad, tunnelbanan låg en minut bort och allt var jättefint. Det kändes som att lukta på en chipspåse men inte få smaka (=Kalles gamla citat då vi fick stå i en gränd och trängas vid millennieskiftet därför att vi inte nådde fram till Europe). Jag ville inte bli suktad mer! Men det blev jag. Lägenheten var jättefin och läget var perfekt… och så var det hur många som helst där och kollade. Intresselistan var proppfull och det är dessutom en till visning i veckan. Hej då!
Följer budgivningar
Jag har följt budgivningen på nätet för de lägenheter vi kollade på förra söndagen. Den lilla ettan i Mälarhöjden ligger riktigt högt för tillfället. De lite sunkiga lägenheterna på Pingstvägen ligger inte lika högt men ändå hyfsat. Tvåan i Midsommarkransen stiger alljämt.
Det är verkligen lurigt det där med utångspriser på lägenheter. Att det kan gå upp så mycket. Man måste verkligen lära sig hur mycket priserna går upp i de olika områdena. I Stockholms innerstad kan det ju nästan gå upp till det dubbla, ja inte riktigt, men nästan. I förorten är det lite annorlunda men det är ändå lurigt. I vissa områden hamnar slutpriset ganska nära utgångspriset medan det i andra områden blir en hel siffra till på slutet.
Avvakta med budgivningar
Jag har bestämt mig för att avvakta vad gäller lägenheterna. Det är ingen idé att gå med i budgivningen om det inte känns helt klockrent. Förresten är det ju ingen brådska. Som jag sagt tidigare är jag inte lika stressad över att köpa egen lägenhet nu eftersom jag letar aktivt. Det känns bra bara det. Jag kan vänta fram till jul om det skulle vara så. Hellre det och rikta in sig på att hitta en lägenhet man verkligen gillar. Jag tror intresset är större så här i början av hösten så det är möjligt att folk är mer hysteriska och bjuder högre. Jag vet inte.
Lägenhetsvisningar så man blir snurrig
Jaha, igår var det den stora dagen! Vi skulle ju gå på de första visningarna! Jag och mamma åkte hem till Fredrika så att vi hann käka lite först.
“Hur många lägenheter ska vi titta på idag då?” frågade Fredrika. “Fyra,” svarade jag. “Resten tar vi på tisdag.” Då upplyste Fredrika mig om att visningarna bara tar fem-tio minuter och att man sen knallar vidare. Jag vet inte vad jag hade fått för mig! 
Så när vi kollade på schemat insåg vi att vi nog skulle hinna med sju lägenheter.
Den första visningen var på Vattugatan i Sundbyberg. Det tog väl en minut att åka dit med bil från Fredrika. Där var jättemycket folk och det var ändå andra visningen. Lägenheten var fin men den kändes lite liten och så var utgångspriset högt och med tanke på alla som var där skulle den nog gå upp en del.
Vi åkte vidare mot Hägersten där resten av lägenheterna låg. Först tittade vi på en 1,5:a i Midsommarkransen. Den var väldigt fin faktiskt och det fanns inget egentligt fel med den förutom att vardagsrummet kändes lite svårmöblerat och kanske litet och att månadskostnaden var hög. Det var för övrigt mycket färre smurfar som var och kollade i Hägersten än i Sundbyberg. Mäklaren där tipsade oss om att en annan visning snart skulle äga rum ett par portar bort så den visningen gick vi också på. Det var en tvåa. Tänk så mycket bättre det vore med en tvåa egentligen! Den här var så stor och rymlig, man kunde haft datorn i sovrummet och så. Men den låg så långt ner och kändes därför mörk och så var det så nära en trafikerad väg (lyhört) plus hög månadskostnad.
Vi tog en promenad i trakten och letade efter tunnelbanan men hittade den aldrig. Det skulle finnas flera tunnelbanestationer i närheten men vi såg inte till någon faktiskt. När jag satt och kollade på vårt schema råkade det blåsa iväg också! Jättelångt bort, så jag fick springa över en väg och jaga. Fredrika garvade röven av sig förstås. Det blåste helt otroligt mycket, morsan blev yr i skallen av det.
Det var sedan ett glapp till nästa visning så vi beslutade oss för att ta varsin korv på den lokala körvmojen. Men plötsligt kände jag hur hungrig jag var så jag åt en hamburgare istället. Jag som längtat jättelänge efter grillad burgare med schysst dressing! Vi åt ute på en uteplats som hörde till grillen.
Nästa lägenhetsvisning var på Pingstvägen. Där var bra sunkigt. Trasigt i taket, trasigt handfat, amatörer som lagt golvet, amatörer som målat, det stank rök. Därifrån drog vi ganska kvickt. Mäklaren snackade om att priset nog skulle gå upp mycket men det var nog skitsnack. Den mäklaren kallade vi sedan för “pajasen”. Han verkade inte ha koll på någonting.
Bättre var det då på nästa lägenhet på Vattenledningsvägen. Där kändes man någon sorts skön atmosfär, det där som inte riktigt går att beskriva, det där “je ne sais quoi”! Den såg ut ungefär som Katarinas lägenhet med stor sovalkov. Köket var också jättefint. Men den var väldigt schysst inredd också så man lurades ju lite av det. Där skulle man med största sannolikhet ha trivts, det är ett som är säkert men där var också lite svårmöblerat eftersom det bara fanns två kortsidor som var fria att ställa soffan mot.
Vi åkte sen till Hökmossen för att kolla läget där. Det var vår favoritlägenhet när vi kollat på nätet, en 1,5:a med balkong. Fast den var inte så schysst. Det var något konstigt med den. Det var “je ne sais quoi” fast åt andra hållet! Det “spökade” som Fredrika sa. Lite mörkt, jättelitet kök och så var kylskåpet inkrånglat i en garderob. Konstiga saker! Så fel man kan ha om en favorit.
Slutligen drog vi så till Mälarhöjden för att titta på den sista lägenheten. Vi kollade in omgivningarna också och de var verkligen underbara! Strandpromenad, båtar och lummig grönska. Det var verkligen jättevackert. Lägenheten hade den finaste utsikt jag sett från en balkong: mot havet och högst upp. Det var så man hade kunnat börja lipa, så fint var det. Men själva lägenheten var svårmöblerad. Dels var det rätt litet och så fanns det bara en hel vägg (som inte hade någon dörröppning mitt på). Den var också dyr och hade förhållandevis hög månadskostnad plus att Mälarhöjden ju är längre ut än Midsommarkransen. Och så tittade vi på bostadsrättsföreningens anslag i trapphuset. De verkade inte trevliga! Så den glömde vi. Men utsikten var fin.
Vi hade faktiskt jätteroligt idag även om det inte var någon utav lägenheterna som var hundraprocentig. Det var ju första gången vi var och kollade så det är ju inte så konstigt att vi inte hittade nåt. Morsan och Fredrika tjatade om Vattenledningsvägen, men den kändes lite svårmöblerad och liten plus rejäl insyn från huset mitt emot. Bättre att avvakta då!
När jag kom hem ville jag inte tänka på lägenheter på ett tag. Jag tog det soft med tv-spel istället och så läste jag ut boken jag ska ge till Fredrika imorrn.
Norr eller söder om Stockholm
Senare på dagen när jag varit hemma ett tag och morsan och brorsan kommit hem från landet snackade morsan och jag om lägenheter igen. Fredrika hade ringt till morsan tidigare idag och sagt att det var bra i Telefonplan men sen hade hon nästan direkt efter ringt till mig och sagt att det var jättetrist vid Telefonplan. Skumt! Sen håller hon på och tjatar om att jag ska köpa lägenhet på “rätt sida” om Stockholm, alltså norrut.
För mig spelar det ingen roll om jag bor norr eller söder om stan så länge jag inte bor i ett stökigt område med bråk och kriminalitet. Dessutom bor alla mina kompisar söder om stan så då är ju egentligen söder om stan rätt sida för mig! Det är en fördel att tänka att man inte bryr sig om det tror jag, för då kan man köpa en bättre lägenhet till ett lägre pris. Det finns alltid vissa fördelar att inte vilja samma sak som precis alla andra. Hägersten verkar schysst eftersom det är nära stan men ändå hyfsat billigt p.g.a. att det inte har någon hip-faktor. Det är billigare därför att en massa muppar fått för sig att man ska bo norr om stan – good for me!
Krav på lägenhet
Vi skulle ju till landet idag och jag hann knappt packa. Fredrika ringde nämligen och snackade en bra stund. Vi pratade om att köpa lägenheter såklart och det var ju i och för sig jättekul. Hon hjälper också till med att leta åt mig. Hon har lite annan syn på det där än jag. “Du kan ju ställa upp vissa krav för dig själv, t.ex. att lägenheten ska ha balkong – det är ju jättetrevligt att ha! Kanske sovalkov. Och badkar. Och bo högst upp.” Ja eeh! Så många krav kanske man inte behöver ha men jag kanske borde ha lite fler krav än bara på pris och månadskostnad.
Lägenheter och visningar
Morsan och jag snackade förstås en del om lägenheter i Stockholm idag också. Och jag har surfat runt en hel del för att se vad det finns. Jag har verkligen fastnat för Hägerstensområdet. Det är hyfsat nära stan och inte speciellt dyrt. Jag hittar fina grejer varje gång jag kollar! Bromma, Solna och Enskede t.ex. ligger ju lika nära vissa områden t.o.m. längre bort än Hägersten och ändå är de dyrare bara för att det är “finare” områden. Morsan har lovat att följa med på lite visningar. Det kan vara bra att förbereda sig för att lära sig hur det går till och hur lägenheter för ett visst pris ser ut. (Just nu kollar jag på utgångspriser mellan vissa bestämda intervall som jag satt upp.)