Bostadsrätter längre ut i Stockholms förort
Kl. 18 mötte jag Björn vid Högdalens t-banestation för att kolla på en lägenhet. Jag hade frågat om han ville följa med mig på en visning. Det var nån etta högst upp i ett låghus med balkong som var ganska fräsch. De hade nån blå matta som såg ut som en hopphage. Vi kollade runt lite. Björn tyckte den kändes för liten och jag saknade sovalkov eller någonstans att ställa sängen. Jag frågade mäklaren vad lägenheten på våningen under hade gått för (den annonserades ut för ett tag sen). Hon svarade att den gått upp med 45%. Egentligen tycker jag det är lite konstigt. Lika stora ettor i Midsommarkransen gick för bara 35.000 mer. Det verkar inte vara så jättestor skillnad ju längre ut man kommer. Det verkar typ finnas tre sorters områden: Stockholms innerstad, förorter utefter tunnelbanan och förorter utefter pendeltågen (pris okänt).
Jag bad att få komma och kolla på Björns nya lägenhet, jag var så nyfiken efter allt jag har hört. Den kändes ju verkligen stor (62 kvm). Det var öppet mellan köket och vardagsrummet. Köket var jättefräscht med snyggt kakel och hällspis. Och sovrummet var hyfsat stort. Han hade inte fått i ordning så bra ännu. Den var i alla fall finare än alla lägenheter vi kollat på hittills. “Jag tar den här då!” garvade jag. “Nej du, den här kommer jag nog hålla mig kvar vid ett tag till!” Hi hi, undra på det.