Tankar om innerstan
Det är så himla bra att prata med Fredrika.
Hon förstår mig om jag berättar någonting och hur jag reagerade i den situationen. Då tycker hon att det var en självklar reaktion. Det är jag väldigt ovan vid. Som t.ex. det här med att det inte spelar så stor roll om man inte bor mitt i stan. Jag härmade alla bostadssnobbar: “Alltså, man mååååååste bo i innerstan! Åh guuuuud, har du en etta på söder? Guuuuud vad häftigt! Hur fick du tag på den?????” Fredrika bara skrattade. “Det är så dumt så! Det är bara jättedyrt att bo innerstan. Och rätt onödigt!”
Mitt bostadssökande i Stockholm
Hej! I den här bloggen tänkte jag att ni skulle få följa mig när jag söker bostad i Stockholm. Jag hade tänkt köpa en lägenhet, helst i någon närförort. Jag har inte så höga krav vad gäller läge – jag kan tänka mig att bo nästan vad som helst så länge det är inom tunnelbanan och inte är alltför långt ifrån Stockholm. Lägenheten bör helst vara en tvåa men en etta eller 1,5:a skulle egentligen räcka bra för mig.
Jag har valt att köpa lägenhet eftersom det är en bra investering plus att man då får mer frihet i sitt boende. I en bostadsrättsförening kämpar ju alla för att hålla det så trivsamt som möjligt och för att hålla månadskostnaderna så låga som möjligt.
Min mamma, pojkvän och kompisar kommer säkert att följa med på visningar. Alla har väntat så på att jag äntligen ska köpa en lägenhet!
Bostadskö för ungdomar
Idag när jag pratade med mina kompisar fick jag reda på en otroligt irriterande sak angående lägenheter. Familjebostäder hade öppnat en ungdomskö (med föräldrarnas antal år hos Familjebostäder som kötid) – men bara för ungdomar mellan 18 och 25 år! Hur kan man ha så mycket otur som jag? tänkte jag. Men det visade sig att man inte kunde få tag på så bra grejer ändå. Det rörde sig om 50 lägenheter per år fördelat på den kön plus en annan kö och mina kompisar hade bara fått kolla på lägenheter i typ Tensta. Den ena hade fått något i Gröndal på 18 kvadrat. 18 kvadrat bor man ju helst inte på i så hemskt många år.
Det är lite lustigt för den andra kompisen verkar ha en helt annan uppfattning angående det här med lägenheter. “Är du precis som jag, att du måste bo innanför tullarna?” Tullarna?!? Dem gav jag upp för fem år sen. “Jag kollade på en etta på söder men den budgivningen slutade på hur mycket som helst!” Hon lät förvånad. Eeeeh, det är ju normalt, det fattar man ju. Och så hade hon ringt till HSB. “Vi har ju stått i kö sedan 1984.” Hmm, jag trodde det var allmänt känt att man måste ha stått i HSB:s kö i 40 år för att få ett rivningskontrakt, alternativt betalat in massvis med pengar. Vi snackade också lite om att vi ska sälja huset och så där.
Nåväl, går det här med försäljningen igenom som det ska, kan jag kalla mig lyckost. Fast man ska inte ropa hej ännu…
I andra hand i Västerhaninge
Stefan ringde vid två-tretiden och berättade att de hade kommit fram till lägenheten, skrivit på kontraktet och packat in grejerna. Så var det gjort! Vi bestämde att jag skulle komma förbi senare och hjälpa honom och packa och hålla honom sällskap första natten. Jag kom väl till Västerhaninge ungefär vid sju.
Först gick vi och handlade lite i det lokala snabbköpet nere i centrum och sen drog vi hem till honom. Gränsvägen är adressen. Den ligger ca 10 minuter från stationen och det är lätt att hitta.
Lägenheten är verkligen jättefin! Lagom stor och väl planerad. Det var förstås smockat med grejer överallt fast ändå inte så himla farligt för han har inte så mycket prylar över huvud taget. Puh, ganska skönt att inte ha alltför mycket. Prylar är en styggelse, det vet jag allt om, *garv*!
Det coola var att bruden som bodde där lämnade kvar sin megafeta TV – en widescreen-TV med stor bild och fett ljud. Dessutom kan han använda en bokhylla som stod där och hennes säng kan han ha som soffa så länge.
Vi började packa upp grejer ur lådor och ställa dem på plats. Vi gick också ner med ett antal kartonger till källaren.
Flytta hemifrån snart
Efter maten och senare till kaffet hade morsan och jag en mycket intressant diskussion. Vi pratade om hur vi skulle göra med bostad till mig och hon visade på två möjligheter som jag inte tänkt på. För det första skulle vi kunna byta denna mot två mindre lägenheter. Det jag sett som ett hinder för det är att jag inte kan visa att jag har någon form av stadig inkomst men då föreslog morsan att man ju kunde skriva båda lägenheterna i hennes namn så skulle jag alltså hyra av henne i andra hand.
En annan möjlighet har uppkommit också. Vi har ju huset vilket tydligen kan vara värt uppåt 3 miljoner kronor. Skulle vi sälja det kunde vi betala tillbaka alla skulder samt köpa varsin bostadsrätt åt Toan och mig. Den möjligheten finns och kan snart bli aktuell. Problemet är att det börjar kännas väldigt bråttom för min del. Jag kan inte känna mig som en människa förrän jag flyttar… Nåväl, vi får se hur det går.
Andrahandslägenhet med Bostad Direkt
Klockan fyra möttes Stefan och jag för att åka iväg och kolla på en lägenhet i Västerhaninge som han hade hittat via Bostad Direkt (en betaltjänst via nätet).
När vi kom till Västerhaninge hittade Stefan rätt adress med en gång men det kanske tog tio minuter att ta sig dit och jag tror det var närmare tjugo grader kallt. Huuuuuuuuuu! Jag fick slå mig själv på låren så de inte skulle försvinna.
Vi ringde på hos den där typen som hade lägenheten och det var nån brud som i alla fall måste varit typ 20 bast för hon skulle visst plugga på universitetet, men hon såg ut som om hon var typ 13. Hennes morsa var där också. Båda var mycket prydliga och verkade nästan rädda. (De kanske blev rädda när de såg Stefan, hahaha!) Vi såg väl lite konstiga ut också eftersom vi var helt stelfrusna.
I alla fall så var lägenheten toppen! Den var 43 kvm och skulle kosta 3100. Planlösningen var jättebra. Ett stort vardagsrum och stort kök. Och bruden skulle antagligen bli kvar i Göteborg (där hon skulle plugga) länge. Det enda negativa var väl i så fall läget, men vad fan, det ligger ju i alla fall utefter pendeln.
Vi gick ner i förrådet för att kolla lite där också och där fanns en del ledig plats. Morsan kom efter oss och verkade lite paranoid och sen sa hon: “Röker du också eller?” När vi gått därifrån garvade Stefan: “Röker du också? Hahah, vadå, förutom att jag knarkar eller?”
Självklart ville han ha den och det hade tydligen inte varit någon annan där och kollat på den så om han ville ha den så kunde han ta den. Sa de idag i alla fall. Men först ville han dra och kolla på en till grej imorrn innan han bestämmer sig.