Hjälpa att flytta till ny lägenhet
I söndags hade jag bråttom hem till Karin eftersom jag skulle hjälpa henne att flytta till ett nytt andrahandskontrakt. De som samlats i lägenheten i Skarpnäck var: Klas (Jennys ex, han som hon dumpade Kallena för), Martin (tror jag snackade med hans brud på Karins tjejfest), Niklas och Klas brud Marie och så var det jag och Kallena. Snubben vars lägenhet Karin hyrt var också där. Karin bjöd på frukost. Efter två skinkmackor och lite kaffe mådde jag mycket bättre.
Det visade sig vara en fullträff att flytta en söndag. Istället för att ligga hemma med huvudvärk och klaga över bakfylleångest kunde man jobba med händerna och verkligen göra någonting. Det kändes faktiskt jättebra! I alla fall tyckte jag det. Naturligtvis gjorde dock killarna mycket mycket mer nytta än vi tjejer eftersom de bar ut de riktigt tunga grejerna till flyttbilen. Jag, Marie och Kallena bar ut lätta banankartonger, dammsög och diskade.
Karin hade också en del kläder som hon hade tänkt slänga och dem fick vi rota igenom för att se om det var något vi ville ta över.
Lika glad var nog inte snubben som hade lägenheten. Karin köpte alla hans möbler – för priser som hon bestämde (det var säkert okey priser i och för sig) och man kan ju inte direkt kalla det för att flyttstäda när man dammsuger lite snabbt med en dålig dammsugare under tiden alla fortfarande går ut och in med skor (det regnade rätt bra ute kan man ju säga). När dammsugningen var klar hittade jag en snusprilla precis vid dörren. Men de kanske hade kommit överens om att de skulle göra så…
Karin och Martin tog flyttbilen och vi andra hängde efter i en annan bil. Den andra lägenheten var mindre och på bara ett rum men den var väldigt fin. Den får hon ha i två år nu. Tyvärr (för oss) låg lägenheten högst upp i ett trevåningshus utan hiss så det blev mycket konkande och springande i trappor. Min stackars rygg och handleder! Fast det är klart, vissa bar ju mycket mycket mer än jag.
När allt äntligen var flyttat och alla var rätt möra tog Karin med oss på en pizzakrog i närheten och bjöd allihop på pizza. Schysst gest! Det var rätt soft med käk efter det där om man säger så. Karin är fan rolig. Hon kunde inte nöja sig med de pizzor som fanns utan bad om en specialkomponerad och sen när vi var klara skulle hon samla ihop alla rester (ja, inte bara sina egna utan alla andras också) i en doggy-bag att äta till frukost. Kalla pizzabitar som ens kompisar har gnagt på… huuu, jag ryser!