Lägenheter i Akalla och Husby
Han skulle hem till en polare som heter Jon och fira dennes födelsedag och jag skulle till Husby och Akalla för att titta på lägenheter. Lisa var snäll nog att göra mig sällskap. Vi sågs på Husbys tunnelbaneperrong klockan tre. “Urrrrrk, vilka dåliga vibbar jag får!” sa Lisa. Minnen från tiden med Jonas kom krypande. Lisa började rabbla upp folk som bodde i Husby förutom Jonas. Katarina, Robban, Andreas (Henkes kompis), Anneli (Jonas polare). Bläh! Typ samma folk som jobbar natt på posten i Tomteboda.
Första lägenheten var en tvåa på 55 kvm. Det var en otrolig skillnad mellan visningarna här och dem i t.ex. Midsommarkransen. Det var mycket stökigare t.ex. Trappuppgången och lägenheten var relativt häckiga. Spisen var från 70-talet och det fanns en del att göra. Men det var ju stort, nära till t-banan och helt insynsskyddat.
Nästa lya låg i Akalla. Hela namnet, Akalla, har en väldigt negativ klang i mina öron. Jag ryser lite och får en stark loservarning. Men just nu känns det som om man måste ha ett väldigt öppet sinne. Den lägenheten var faktiskt väldigt fin. 65 kvadratmeter, det mesta nytt, stort vardagsrum, stort sovrum, stort kök och klädkammare samt en balkong mot ett grönt område. Nackdelen var en loftgång precis utanför köket. Bu för att ha folk gående där. Och så kändes det som om det var lite väl mycket dörrar, men det var egentligen inget problem. Men Akalla! Men Akalla! Gillar inte Akalla. Bläh! Måste nog genomgå en del nederlag i budgivningar i bättre områden innan jag slutligen underkastar mig Akalla och Husby.
Sen gick vi på dagens sista visning – ett dödsbo, ett renoveringsobjekt till lägenhet högst upp med inglasad balkong. Jag överdriver inte om jag säger att allt, precis allt skulle göras om där. Tapetsera om, måla, kanske byta golv, totalrenovera badrummet, spisen var gammal, alla fönsterstoppar och handtag var urgamla. Både jag och Lisa gillade också planlösningen bättre på den innan. Det är ju lite kusligt med renoveringsobjekt.
Mäklarna i dessa områden är lustigt nog också helt annorlunda än i t.ex. Midsommarkransen. De var jättetrevliga och roliga, lite galna faktiskt. “Spisen ser ju inte ut att vara använd så mycket trots allt. Men hon lagade nog inte så mycket mat de senaste två månaderna. Hahaha! Då var hon ju död! Nej, vad hemskt, så får man ju inte säga. Stackars Elna, frid över hennes minne!” Roligt när en mäklare säger så liksom.