“Hur många lägenheter ska vi titta på idag då?” frågade Fredrika. “Fyra,” svarade jag. “Resten tar vi på tisdag.” Då upplyste Fredrika mig om att visningarna bara tar fem-tio minuter och att man sen knallar vidare. Jag vet inte vad jag hade fått för mig! Så när vi kollade på schemat insåg vi att vi nog skulle hinna med sju lägenheter.

Den första visningen var på Vattugatan i Sundbyberg. Det tog väl en minut att åka dit med bil från Fredrika. Där var jättemycket folk och det var ändå andra visningen. Lägenheten var fin men den kändes lite liten och så var utgångspriset högt och med tanke på alla som var där skulle den nog gå upp en del.

Vi åkte vidare mot Hägersten där resten av lägenheterna låg. Först tittade vi på en 1,5:a i Midsommarkransen. Den var väldigt fin faktiskt och det fanns inget egentligt fel med den förutom att vardagsrummet kändes lite svårmöblerat och kanske litet och att månadskostnaden var hög. Det var för övrigt mycket färre smurfar som var och kollade i Hägersten än i Sundbyberg. Mäklaren där tipsade oss om att en annan visning snart skulle äga rum ett par portar bort så den visningen gick vi också på. Det var en tvåa. Tänk så mycket bättre det vore med en tvåa egentligen! Den här var så stor och rymlig, man kunde haft datorn i sovrummet och så. Men den låg så långt ner och kändes därför mörk och så var det så nära en trafikerad väg (lyhört) plus hög månadskostnad.

Vi tog en promenad i trakten och letade efter tunnelbanan men hittade den aldrig. Det skulle finnas flera tunnelbanestationer i närheten men vi såg inte till någon faktiskt. När jag satt och kollade på vårt schema råkade det blåsa iväg också! Jättelångt bort, så jag fick springa över en väg och jaga. Fredrika garvade röven av sig förstås. Det blåste helt otroligt mycket, morsan blev yr i skallen av det.

Det var sedan ett glapp till nästa visning så vi beslutade oss för att ta varsin korv på den lokala körvmojen. Men plötsligt kände jag hur hungrig jag var så jag åt en hamburgare istället. Jag som längtat jättelänge efter grillad burgare med schysst dressing! Vi åt ute på en uteplats som hörde till grillen.

Nästa lägenhetsvisning var på Pingstvägen. Där var bra sunkigt. Trasigt i taket, trasigt handfat, amatörer som lagt golvet, amatörer som målat, det stank rök. Därifrån drog vi ganska kvickt. Mäklaren snackade om att priset nog skulle gå upp mycket men det var nog skitsnack. Den mäklaren kallade vi sedan för “pajasen”. Han verkade inte ha koll på någonting.

Bättre var det då på nästa lägenhet på Vattenledningsvägen. Där kändes man någon sorts skön atmosfär, det där som inte riktigt går att beskriva, det där “je ne sais quoi”! Den såg ut ungefär som Katarinas lägenhet med stor sovalkov. Köket var också jättefint. Men den var väldigt schysst inredd också så man lurades ju lite av det. Där skulle man med största sannolikhet ha trivts, det är ett som är säkert men där var också lite svårmöblerat eftersom det bara fanns två kortsidor som var fria att ställa soffan mot.

Vi åkte sen till Hökmossen för att kolla läget där. Det var vår favoritlägenhet när vi kollat på nätet, en 1,5:a med balkong. Fast den var inte så schysst. Det var något konstigt med den. Det var “je ne sais quoi” fast åt andra hållet! Det “spökade” som Fredrika sa. Lite mörkt, jättelitet kök och så var kylskåpet inkrånglat i en garderob. Konstiga saker! Så fel man kan ha om en favorit.

Slutligen drog vi så till Mälarhöjden för att titta på den sista lägenheten. Vi kollade in omgivningarna också och de var verkligen underbara! Strandpromenad, båtar och lummig grönska. Det var verkligen jättevackert. Lägenheten hade den finaste utsikt jag sett från en balkong: mot havet och högst upp. Det var så man hade kunnat börja lipa, så fint var det. Men själva lägenheten var svårmöblerad. Dels var det rätt litet och så fanns det bara en hel vägg (som inte hade någon dörröppning mitt på). Den var också dyr och hade förhållandevis hög månadskostnad plus att Mälarhöjden ju är längre ut än Midsommarkransen. Och så tittade vi på bostadsrättsföreningens anslag i trapphuset. De verkade inte trevliga! Så den glömde vi. Men utsikten var fin.

Vi hade faktiskt jätteroligt idag även om det inte var någon utav lägenheterna som var hundraprocentig. Det var ju första gången vi var och kollade så det är ju inte så konstigt att vi inte hittade nåt. Morsan och Fredrika tjatade om Vattenledningsvägen, men den kändes lite svårmöblerad och liten plus rejäl insyn från huset mitt emot. Bättre att avvakta då!

När jag kom hem ville jag inte tänka på lägenheter på ett tag. Jag tog det soft med tv-spel istället och så läste jag ut boken jag ska ge till Fredrika imorrn.