Den första tanken som kommer upp när man går på visningar är: Men hjälp, bor folk så här? Det finns ju inga möbler! Inga saker! Naturligtvis är det då ett team för homestaging som varit i farten. De har plockat bort nästan allting, bytt ut murriga men ack så mysiga möbler och ersatt dem med designmöbler, bytt ut tjock-tv mot flatscreen och i många fall tagit bort gardinerna helt eller ersatt dem med skira, transparenta saker.

Varför görs det här då? Ja, det finns olika teorier. En del säger att det är för att avpersonligfiera lägenheten, dvs. man vill att vem som helst ska kunna tänka sig att bo där. Andra säger att det är för att lura köparen att den som tidigare bott där var en lyckad människa och få köparen att identifiera sig med denne och lägenheten. En tredje teori är att lägenheten ser större ut om den är ljus och steril med få möbler och stort vill ju alla ha det.

Numera vet folk att lägenheter genomgår homestaging, så varför går vi då fortfarande på det här tricket? Ja, jag kan inte riktigt tala för mig själv här när jag säger “vi”. Mitt tips är i stället att gå på de lägenheter som ser fulast ut i annonsen. Dessa kommer det ofta bli mindre konkurrens om, priset blir lägre och du gör en bättre affär. Det funkade 
för mig. Om mäklaren är en tomte och säljaren glömt att vattna växterna eller whatever innan visningen – så mycket bättre. Det viktiga är inte inredningen – den får du ju i alla fall inte med på köpet. Nej, de viktigaste är snarare:

* Läget – dvs. området, men också läget likamed var någonstans i huset lägenheten ligger – dvs. nedre botten, högst upp osv.

* Storleken på lägenheten och planlösningen.

* Månadskostnaden och hur föreningen är skött.

Allt detta är saker som inte går att ändra på och stämmer de här sakerna kan du ge blanka fan i om det står en splitterny Pioneer super plasma yada-yada på tv-bänken. Det är inte den du betalar för.

Jag var alltså oerhört trött när jag gick upp men det fungerade. Jag hade inte sovit ordentligt på två nätter men det gick bra. Jag mötte morsan vid Gullmarsplan kl. 9. På resan dit slog det mig hur nära Årsta faktiskt är! Det känns så centralt, det känns knappt som förorten. Det är så schysst att ha nära till Gamla Stan och Söder också för det är ju där man hänger mest. Även om jag nog mestadels kommer att åka buss till Gullmarsplan, en buss som stannar var hundrade meter och därför är lite seg, så får man ändå en känsla av att befinna sig väldigt nära “smeten”. Gubbängen och liknande förorter känns mycket längre ut, vilket de också är rent avståndsmässigt. Och Årsta är betydligt lugnare än t.ex. Högdalen, inte lika stökigt. En annan grej är ju att man kan ta tre tunnelbanelinjer till och från Gullmarsplan vilket innebär att det går tåg hela tiden, man behöver aldrig vänta på “sitt” tåg.

Vi skulle möta mäklaren och säljaren på mäklarens kontor i Årsta torg (som ligger en bit längre ut i Årsta). Morsan och jag kom alldeles för tidigt så vi tog en promenad på torget. Det fanns inte så mycket där. En del affärer, ett bibliotek och en liten biograf. När vi kom till kontoret skrämde säljaren oss lite grann genom att komma ca 4 minuter för sent. (Morsan roade sig dock gång på gång med att visa mig hur stolens armstöd fastnade runt häcken på henne när hon reste sig upp.) Vi fick sitta runt ett bord allihop. Vi fick varsitt färdigt kontrakt i handen och mäklaren läste upp paragraferna fort som attan. Man hann inte tänka efter eller så för då missade man nästa paragraf. Och jag som var så jävla trött! Innan vi skrev på fick vi i alla fall ställa en del frågor. Vi pratade en del om kattlukten och säljaren försäkrade att katterna var rumsrena (något sådant tror jag i och för sig inte att man kan försäkra - Klaras katter är också “rumsrena” men den ena hade ändå pinkat på Kalles jacka). Sen när vi skrivit på kontraktet frågade vi lite om grannarna och om det var lugnt i huset. Han sa då att han aldrig brukade höra grannarna (det är ju högst upp) och att han haft inflyttningsfest utan att grannen under hade hört det. Husvärden bor tydligen under mig! Hjälp!

När jag kom hem fick jag ta emot grattis av farsan och Fredrika (per telefon). Brorsan är glad att han ska få ta över mitt rum eftersom det är större än hans.

Vi ringde till mäklaren som sa att det bara var tre spekulanter inblandade och nu låg budet på ganska nära utgångspriset. Vi höjde och då hoppade en smurf av. Lite senare ringde morsan igen. Hon hade snackat med mäklaren och han hade sagt att säljaren hade valt mig som köpare eftersom jag kunde betala snabbt och för att vi sagt att jag kunde tillträda när som helst. Säljaren ville nämligen att jag skulle tillträda senast 15:e december. Den andra spekulanten hade inte grejat sina lån ännu plus att denne inte kunde flytta in så snart. Det enda jag kunde säga var: “Shit! Vad sjukt! Är det sant?” Det var sant med 99% säkerhet men senare ringde morsan och sa att det var klart och att vi skulle skriva kontrakt imorrn. Jag bara garvade och sa: “Shit, vad har vi gjort? Hahaha!” Det är inte klokt vad fort de går, de här affärerna. Det gäller att veta vad man vill. Och det vet man typ aldrig.

Mäklaren hade bekräftat det vi redan trott: att vi gjort en bra affär. Lägenheten var värd mycket mer. Han hade sålt en lika stor med samma månadskostnad för mycket mer. “Det är ju gräddhyllan, den finaste delen av Årsta!” hade han sagt. Säljaren hade gått med förlust. Han hade köpt för två år sen. Mäklaren hade bråkat på honom för att han inte slängt ut katterna tidigare innan visningen. Han hade tydligen tagit ut dem en halvtimme innan och försökt kamouflera kattlukten med såpa. “Så lättlurade är inte folk!” hade mäklaren sagt åt honom. Han hade också anmärkt på möbleringen och sagt att priset skulle gått upp mycket mer om han hade ansträngt sig lite. Det är ju en fin lägenhet, men folk har inte så mycket fantasi. Det är mer inbjudande om säljaren satsat lite på interiören och det hade han ju inte i det här fallet. Sen var det det dåliga vädret också. Fan, vilken tur jag har haft! Det var så mycket som spelade in: fula bilder på Internet och dåligt väder gjorde att det inte var så många spekulanter, ful möblering och kattlukt gjorde att färre blev intresserade och sen var ju den andra spekulanten ur vägen då inte tillträdesdatumet passade henne. Precis den tur vi hoppats på. I princip skulle vi kunna fräscha upp den och sälja med vinst i februari.

Sen ringde Stefan och jag gav honom den glada nyheten och sa att det var kontraktsskrivning i morgon. “Okeeeej, fan vad coolt! Så snart? Shit!” sa han. Han var förstås jätteglad för min skull och tyckte Årsta var ett jättebra läge. Jag började tala om för honom hur vi lättast tog oss till varandra (till hans nya lägenhet). Buss 4 från Gullmarsplan eller tvärbanan till Liljeholmen och sen tuben eller bara tunnelbanan. Jag har kollat upp alla sådana grejer idag. Jag kunde ju inte låta bli! Sen har jag också kollat var närmsta pizzerior och caféer finns (det finns massor) och om det är självbetjäning på Systemet i Gullmarsplan (det är det, men bara för öl). Vi bestämde att vi skulle ses i morgon.

Fredrika ringde mig också och grattade. Hon tyckte det var jättekul och ville hjälpa till med tapetsering och annat.

När morsan kom hem och det var dags för kaffe snackade vi förstås bara om lägenheten. Vad fan ska vi göra på söndagarna nu när vi inte har några visningar? Hon berättade en till grej som mäklaren sagt om Årsta. Han trodde att just Årsta skulle gå upp ganska mycket inom de närmsta åren. Södra länken har ju tagits i bruk, det har blivit en gång- och cykelbana till Söder, den nya pendeltågsstationen Årstaberg är också mycket attraktiv och man har även diskuterat om Årsta och Liljeholmen i fortsättningen ska höra till innerstaden. Det känns som om jag valt rätt område utan tvekan!

1. Hökmossen (Fördelar: Närmsta t-bana Telefonplan som är endast 13 minuter från Stockholm city. Lugnt område. Nackdelar: Sunkiga hus och lägenheter i de föreningar som är aktuella. Höga månadskostnader i en av föreningarna. Långt avstånd till t-banan.)

2. Årsta (Fördelar: Närmsta t-bana Gullmarsplan, bussar och tvärbana runt knuten. Lugnt och fint område. “Rätt” sida om stan – för mig - med närhet till Söder och söder om Söder. Nackdelar: Långt avstånd till t-banan, höga månadskostnader i de föreningar som är aktuella.)

3. Kista (Fördelar: Nära till t-banan, relativt låga månadskostnader, närhet till Kista galleria. Nackdelar: Samma taskiga planlösning överallt, “fel” sida av stan då det är långt till alla jag känner, blå linjen där man får sällskap med alla som ska ut till ghettot – dvs. Husby, Akalla, Tensta, Rinkeby.)

Först åkte morsan och jag till Årsta för att titta på en lägenhet, en 1,5:a. Det var dåligt väder så vi fick gå med paraply. Det visade sig att vädret skrämt bort en hel del spekulanter (i alla fall på denna visning). Det var bara vi och några till (och de var i sällskap). De andra drog direkt med ett fnys. De hade alldeles nyss sett något mycket bättre (som hade ett mycket högre utgångspris – det var därför vi inte gick på den). Morsan och jag tyckte att den här lägenheten var fin. Den var både praktisk och ganska charmig. Några väggar och annat var dock lite sunkiga och ägaren hade haft katt vilket kändes på lukten. Morsan körde världens äldsta trick. “Gud vad illa det luktar!” sa hon till en gubbe. “Ja och slitet är det,” svarade han. “Och månadskostnaden var väl jättehög?” tillade hon sen varpå gubben sa till sin fru: “Ja, kom så går vi på en gång!”

Sen skulle vi till Bandhagen men bussen till Gullmarsplan var försenad så det var på vippen att vi inte hann. Efter värsta språngmarschen kom vi mirakulöst fram två minuter innan visningens slut. Direkt när vi kom dit förstod vi att det inte var någon idé eftersom det var jättemånga där plus att det kommit så många innan oss att prospekten var slut. Annars var den lägenheten fin. Vi tittade på en annan i samma område också, men där var också många spekulanter så den var också körd.

Vi bestämde oss i alla fall för att köpa något uppiggande till kaffet, nämligen havrebollar. Senare när vi fikade diskuterade vi det här med lägenheten i Årsta. Enda nackdelen var månadskostnaden som var hög, annars var den ju schysst. Årsta är ju så bra läge att man “tål” en del. Men sen tittade vi i protokollet för föreningens årsmöte och där stod det att månadskostnaden skulle höjas. Vi fick aldrig någon kläm på om den redan höjts eller om den skulle höjas ytterligare. Blir det mer än vad det är nu så är det ju för mycket.

Det som får en att tveka är samma gamla vanliga visa som drabbar de flesta nybyggen. Första åren får föreningen räntebidrag så att man kan hålla månadskostnaderna nere. Men efter några år (brukar vara fem år) så förlorar de dessa bidrag och då höjs månadskostnaden. Det kan röra sig om 2-3% per år på obestämd tid. Räkna på det, det kan faktiskt bli ganska mycket. Nybyggen kan även få uppskov med fastighetsskatten men även det uppskovet är såklart begränsat. Så det gäller att “göra hemläxan” som man säger och väga in den faktorn när man lägger sitt bud.

Utgångspriset började redan ganska högt så det fanns inte en chans. Väldigt bra lägenhet annars. Klart tänkbar. Men en sak kom jag att tänka på: det vore kanske värt att kolla på bostäder i Årsta med hög månadskostnad (3400 typ) eftersom det är så himla bra. Jag har sett många sådana med väldigt låga utgångspriser. Fast å andra sidan kanske dessa går upp mycket, jag vet inte. Värt att kolla upp är det i alla fall.

Sedan bar det av till Gubbängen. Den var vi väldigt nyfikna på eftersom det inte fanns några bilder i annonsen – bara två jättefula på huset och trapphuset. Tänk vad flummiga vissa mäklare är. Ganska hög månadskostnad och hyfsat lågt utgångspris. När vi kom in var där en gammal gubbe som stapplade fram och knappt hörde någonting. Det var tydligen mäklarens pappa! Den lägenheten var jättefin. Helt nybyggt hus, allting var otroligt fräscht. Det var en tvåa med kokvrå och jättefin balkong. Inte var det så många där heller. Vill ha! Den tar vi om det går. Ett problem bara: månadsavgiften var hög och skulle antagligen bli ännu högre eftersom det är ett nybygge och dessa förlorar efter ett tag sina räntebidrag plus att de får betala full fastighetsskatt. Det där måste man se upp med och läsa prospektet noga, gärna även årsredovisningen.

Vi åkte sen till Kista (tvärs över halva stan) och träffade vår vän, den kvinnliga mäklaren som visade lägenheten för oss förra helgen. Det här var en tvåa som hade en jättestor terrass. Visst var den fin men den låg lite väl öppet.

Sen var det matrast. Varsin burgare på Burger King. Inte dumt. Vilka pommes! Nåväl, nog om det och vidare till Minneberg för dagens sista lägenhet. Utgångspriset var lågt och månadskostnaden hög, ja, jättehög månadskostnad men i ett område som Minneberg kan det ju vara värt det.

Det var visserligen gångavstånd från Alviks tunnelbanestation men det var en bit att gå. Bussar gick varje kvart. Den här lägenheten var också jättefin! Stor sovalkov och stort kök. Verkligen charmig! Tänkbar den här också.

På hemvägen och när vi kommit hem snackade vi igenom lägenheterna vi hade sett och hur förtjusta vi blivit i allihop. Men den största favoriten var ändå den i Gubbängen. Det är praktiskt att ha ett sovrum. Och balkong är ju schysst som fan (speciellt en så fin). Nära till tunnelbanan är ett stort plus. Och månadskostnaden var ju lägre än den i Minneberg, åtminstone för tillfället…

Annonsen lades ut på nytt denna vecka – med samma utgångsbud. Marknaden är knäpp… Fredrika blev så arg att hon ville anmäla det hela. Men ingen får anmäla vår favoritmäklare, för hon är schysst! Hon gör bara vad marknaden tvingar henne till.

En annan sak man måste tänka på är att stora lägenheter faktiskt kan bli billigare. Det som skiljer då är månadskostnaden. Men återigen, man måste fundera över vad det är värt att lägga. I vissa områden finns bara en viss sorts lägenheter och det är möjligt att det bara är en eller två föreningar och att alla månadskostnaderna därför är väldigt låga eller höga. På så sätt kan ett helt område bli helt uteslutet för en. Detsamma gäller områden där alla lägenheter ser ungefär likadana ut och där man inte gillar planlösningen – som i Kista.

Först åkte vi till Stureby, men det var mest för att ha någonting att göra. Stureby hör ju till Enskede och är därför dyrt. Bara en minut bort med tunnelbana (och promenadavstånd) ligger Bandhagen och där är det sex siffror billigare. Larvigt att betala extra för en postadress! Men ändå, Enskede är jättefint med sina villaområden och småvägar. Det var faktiskt otroligt många som gick på visningen. Det var två likadana vindsvåningar med sluttande tak. Ett enda stort vardagsrum och liten kokvrå. Ganska värdelöst. Men kul att se något helt annorlunda. En sådan liten lägenhet blir otroligt litet om man inte kan utnyttja utrymmet ända upp till taket. Citat morsan: “De borde mäta i kubikmeter istället!”

Sen var det dags för Gubbängen. Vi hade en del tid över så vi hittade en lokal sylta (kan inte kalla den något annat) där vi drack lite te/kaffe. Det är spännande att upptäcka nya ställen där man inte varit förut. Gubbängen… helt okänt för mig. Trevligt! Och dyra lägenheter förstås eftersom det också hör till Enskede. En minut bort ligger Hökarängen men det hör till Farsta och är således billigare (dock dyrare än Bandhagen och ganska fattigt på bostadsrätter – Farsta och Farsta strand har fler men där går min gräns för hur långt jag vill åka när jag ska in till stan). Farsta kan dessutom bli rätt dyrt p.g.a. Farsta centrum som är attraktivt.

Det kom otroligt många på visningen, nästan lika många som till lägenheten vi såg i Bergshamra. Förmodligen blir det sådan rusning när månadskostnaden är låg. Lägenheten kändes också ganska trång och var lite småskabbig. Det var någon Nintendo-nörd som bodde där! Tur att jag inte gillade den för den kommer nog att gå upp till oanade höjder.

Okey, Enskede verkar helt uteslutet. Det blir helt enkelt för dyrt. Låga utgångspriser går upp jättemycket och är utgångspriset högt så är det helt enkelt för högt även om det inte går upp lika mycket. Puh, det är en hel vetenskap det här! Sen är det det här med månadskostnaden. Den har inte bara stor betydelse, den är avgörande för hur många som kommer och hur mycket priset går upp. Alla vi tittade på idag hade månadskostnader på under 2000 spänn. Det är ingen idé att kolla på sådant mer. Även om det skulle ta 30 år att betala av den extra månadsavgiften om man räknar på mellanskillnaden så tänker inte folk så eftersom det är så förmånligt att låna.

Okej, så då testar vi en ny grej: jag börjar kolla på lägenheter i Farsta (men då ska det vara riktigt schysst) och Kista. Kista är visserligen dyrt men det kanske inte går upp så mycket där, vem vet. Nästan alla lägenheter där har ett utgångspris i min prisklass, månadskostnaden är nästan alltid så där halvlåg, det är för det mesta tvåor på 45 kvadrat med öppen planlösning mellan vardagsrum och kök. Jag tycker ju Kista har känts sunkigt (med tanke på priset) eftersom man då måste åka hem på blå linjen som är så stökig (tro mig, jag har gjort det när jag åkt från Fredrika hundratals gånger och det är inte kul på kvällen!) men själva Kista är tydligen ett schysst område med en stor galleria och även muppar som bor i Solna måste ju åka blå linjen.