1. Hökmossen (Fördelar: Närmsta t-bana Telefonplan som är endast 13 minuter från Stockholm city. Lugnt område. Nackdelar: Sunkiga hus och lägenheter i de föreningar som är aktuella. Höga månadskostnader i en av föreningarna. Långt avstånd till t-banan.)

2. Årsta (Fördelar: Närmsta t-bana Gullmarsplan, bussar och tvärbana runt knuten. Lugnt och fint område. “Rätt” sida om stan – för mig - med närhet till Söder och söder om Söder. Nackdelar: Långt avstånd till t-banan, höga månadskostnader i de föreningar som är aktuella.)

3. Kista (Fördelar: Nära till t-banan, relativt låga månadskostnader, närhet till Kista galleria. Nackdelar: Samma taskiga planlösning överallt, “fel” sida av stan då det är långt till alla jag känner, blå linjen där man får sällskap med alla som ska ut till ghettot – dvs. Husby, Akalla, Tensta, Rinkeby.)

Annonsen lades ut på nytt denna vecka – med samma utgångsbud. Marknaden är knäpp… Fredrika blev så arg att hon ville anmäla det hela. Men ingen får anmäla vår favoritmäklare, för hon är schysst! Hon gör bara vad marknaden tvingar henne till.

En annan sak man måste tänka på är att stora lägenheter faktiskt kan bli billigare. Det som skiljer då är månadskostnaden. Men återigen, man måste fundera över vad det är värt att lägga. I vissa områden finns bara en viss sorts lägenheter och det är möjligt att det bara är en eller två föreningar och att alla månadskostnaderna därför är väldigt låga eller höga. På så sätt kan ett helt område bli helt uteslutet för en. Detsamma gäller områden där alla lägenheter ser ungefär likadana ut och där man inte gillar planlösningen – som i Kista.

Den första visningen var i Midsommarkransen. Jag vet att det var dumt att åka dit. Jag behövde nog egentligen bara “säga adjö” till Midsommarkransen. Det var förstås massor med folk där. Väldigt fin lägenhet, arrrrgh! Man ska som sagt aldrig lita på utgångspriser. De kan lugnt gå upp till nästan det dubbla efter budgivning, i Högdalen är det helt annorlunda, där går de inte upp lika mycket. Akalla däremot kan man räkna med att lägenheter inte går upp mer än 40.000, ibland inte ens det. Egentligen fattar jag inte vad mäklarna håller på med, men man får helt enkelt lära sig systemet.

Nästa visning var i Kista. Den hade exakt likadan planlösning som den vi tittade på i torsdags men hade ingen balkong. Däremot låg den högst upp och hade utsikt över hustaken. Den var också väldigt fräsch. Alla dörrar, lister och golv var utbytta och det var väldigt ljust eftersom den låg så högt upp. Dock inget kaklat badrum.

Lägenheten var väldigt fin men jag vet som sagt inte om jag gillar planlösningen. Att ha köket i vardagsrummet är ju inte optimalt. Jag vill ju egentligen ha större men frågan är om det går att få. Man undrar ju hur man ska tänka. Ska man tänka att: “det här är ganska bra, det tar jag för jag kan nog inte få något bättre”, eller ska man tänka: “jag vill vara jättenöjd, annars får det vara”? Svårt!

Mäklaren var trevlig och gav oss dessutom en hel del info om Kista. Det finns ett bra och ett mindre attraktivt område. Den här lägenheten låg i det mer attraktiva området. Hehe, då tänker jag direkt att det bara är något folk har fått för sig och att man kanske får mer för pengarna i det mindre attraktiva området. Tydligen brukar det bli rätt höga priser där men jag tror inte det kommer alls lika mycket folk som till t.ex. Enskede och Midsommarkransen. Det var bra att vi tittade på den här lägenheten för väldigt många lägenheter i Kista har precis den planlösningen. Tvåa på 44 kvadrat, öppet mellan kök och vardagsrum, hyfsat stort sovrum. Det var en hel del att fixa i den lägenheten. Spisen var gammal, ett golv var fult, badrummet var inte kaklat och hade rostiga ränder utefter golvet, sprickor i taket osv. Det var också rätt så mörkt. Jag vet inte heller om jag gillar planlösningen. Att ha köket i vardagsrummet är ju inte att föredra. Egentligen tycker jag att det är bättre att ha stor sovalkov och bara ett rum och stort kök, men jag kanske kan lära mig att gilla det där också. Nej, vi fortsätter att kolla! På söndag på söndag på söndag…

Man måste vidga sina vyer, eller i alla fall ge det en chans. Det ska bli spännande. Nu ska jag titta lite på vad det finns den här veckan. Synd bara att de flesta mindre lägenheter i Kista ser exakt likadana ut och jag gillar inte riktigt det här med öppen planlösning mellan kök och vardagsrum.

Tapeter

Först åkte vi till Stureby, men det var mest för att ha någonting att göra. Stureby hör ju till Enskede och är därför dyrt. Bara en minut bort med tunnelbana (och promenadavstånd) ligger Bandhagen och där är det sex siffror billigare. Larvigt att betala extra för en postadress! Men ändå, Enskede är jättefint med sina villaområden och småvägar. Det var faktiskt otroligt många som gick på visningen. Det var två likadana vindsvåningar med sluttande tak. Ett enda stort vardagsrum och liten kokvrå. Ganska värdelöst. Men kul att se något helt annorlunda. En sådan liten lägenhet blir otroligt litet om man inte kan utnyttja utrymmet ända upp till taket. Citat morsan: “De borde mäta i kubikmeter istället!”

Sen var det dags för Gubbängen. Vi hade en del tid över så vi hittade en lokal sylta (kan inte kalla den något annat) där vi drack lite te/kaffe. Det är spännande att upptäcka nya ställen där man inte varit förut. Gubbängen… helt okänt för mig. Trevligt! Och dyra lägenheter förstås eftersom det också hör till Enskede. En minut bort ligger Hökarängen men det hör till Farsta och är således billigare (dock dyrare än Bandhagen och ganska fattigt på bostadsrätter – Farsta och Farsta strand har fler men där går min gräns för hur långt jag vill åka när jag ska in till stan). Farsta kan dessutom bli rätt dyrt p.g.a. Farsta centrum som är attraktivt.

Det kom otroligt många på visningen, nästan lika många som till lägenheten vi såg i Bergshamra. Förmodligen blir det sådan rusning när månadskostnaden är låg. Lägenheten kändes också ganska trång och var lite småskabbig. Det var någon Nintendo-nörd som bodde där! Tur att jag inte gillade den för den kommer nog att gå upp till oanade höjder.

Okey, Enskede verkar helt uteslutet. Det blir helt enkelt för dyrt. Låga utgångspriser går upp jättemycket och är utgångspriset högt så är det helt enkelt för högt även om det inte går upp lika mycket. Puh, det är en hel vetenskap det här! Sen är det det här med månadskostnaden. Den har inte bara stor betydelse, den är avgörande för hur många som kommer och hur mycket priset går upp. Alla vi tittade på idag hade månadskostnader på under 2000 spänn. Det är ingen idé att kolla på sådant mer. Även om det skulle ta 30 år att betala av den extra månadsavgiften om man räknar på mellanskillnaden så tänker inte folk så eftersom det är så förmånligt att låna.

Okej, så då testar vi en ny grej: jag börjar kolla på lägenheter i Farsta (men då ska det vara riktigt schysst) och Kista. Kista är visserligen dyrt men det kanske inte går upp så mycket där, vem vet. Nästan alla lägenheter där har ett utgångspris i min prisklass, månadskostnaden är nästan alltid så där halvlåg, det är för det mesta tvåor på 45 kvadrat med öppen planlösning mellan vardagsrum och kök. Jag tycker ju Kista har känts sunkigt (med tanke på priset) eftersom man då måste åka hem på blå linjen som är så stökig (tro mig, jag har gjort det när jag åkt från Fredrika hundratals gånger och det är inte kul på kvällen!) men själva Kista är tydligen ett schysst område med en stor galleria och även muppar som bor i Solna måste ju åka blå linjen.