Morsan och jag åkte först till Telefonplan för att kolla på två lägenheter i Hökmossen. Vi kände igen oss eftersom vi kollat där förut. Den här låg bara ett par hus bort från den vi kollade på sist. Lägenheten var en 1,5:a med arbetskök och matrum/sovrum. Det verkar vara gott om dem i Hökmossen. En grej jag inte gillar med sådana lägenheter är att det inte finns någon självklar plats att sitta och käka på (extrarummet vill man ju ha som sovrum). Den här kändes dock väldigt trivsam. Lättmöblerad, fint sovrum, litet valv i dörröppningen in till vardagsrummet. Men så var den också lite sliten. Handtagen var fula, parketten var bra repig, köklådorna var lite trasiga, duschplatsen var helt improviserad mitt i badrummet, listerna behövde målas, det var sprickor i väggarna eftersom man målat direkt på en tapet osv. osv. Det var en fin lägenhet, men mycket att jobba med. Trappuppgången var rätt så trasig vilket bidrog lite till ett sunkigt helhetsintryck.

Annars är Hökmossen ett okej område, för det mesta har lägenheterna balkong, det är nära till stan och ändå hyfsat låga priser (utgångspriset för den här var lågt och mäklaren sa att de inte alls går upp lika mycket där som i Midsommarkransen). Hela Hägersten har ett skönt lugn över sig som man känner av väldigt väl. Vi hade en timme på oss till nästa visning som också skulle vara i Hökmossen och då tog vi en promenad i området. Mycket villor och några små parker men just inga affärer och så var det ju tio minuter till tunnelbanan även om man gick i hyfsat rask takt. Vi lyckades i alla fall hitta en liten pub en bit bort där vi satte oss och tog kaffe/coca-cola.

Sen drog vi till nästa visning. Planlösningen på den här lägenheten var väldigt lik den första men den här var snäppet skruttigare och kändes så där läskig och spöklik som den allra första vi såg för länge sen i Hökmossen. Nej, den gillade jag inte.

Vi skyndade till nästa visning som var i Högdalen. Det var en utav favoriterna och den var t.o.m. finare i verkligheten än på bilderna. Det var alltså en tvåa, ganska lik den som Björn har. Sovrummet var rymligt och kändes soft, vardagsrummet var väldigt lättmöblerat och det fanns en balkong som också var användbar. Den här lägenheten låg längst ner men det var inte i markplan så därför var det just ingen insyn (inte mer än här hemma) och åt köket och sovrummet till var det ingen insyn alls utan bara ett grönt och lummigt område. En stor fördel var att den låg på hörnet vilket ju gör att man dels bara får två grannar (bredvid åt ena hållet och ovanför) istället för fyra som är det normala och fönster åt flera håll. En jäkligt cool grej med den här lägenheten var att köket (som inte gick att sitta i) övergick i en separat, trevlig matplats med fönster och en öppning ut mot vardagsrummet. Det var som om man skurit ut en stor fyrkant ur väggen. Det gav väldigt mycket karaktär. Dessutom fanns det massor av garderober och massor av lådor och skåp i köket. Både praktisk och fin! Och bara fem minuter från t-banan.

På väg därifrån sa vi båda två: “Japp, den vill vi ha! Den tar vi!” Det är en sån där lägenhet där jag skulle kunna bo i många år. Den var så stor och rymlig men kändes ändå enhetlig och mysig. Den lämnar ingenting att önska förutom möjligen ett badkar. (Och så är ju inte Högdalen prio ett vad gäller område att bo i, men vill man ha stort är det enda chansen.) Utgångspriset var ganska lågt men vi får se hur mycket den stiger. Månadskostnaden är högre än Björns (och hans är lite mindre) och så är det ju längst ner.

Nu känns det bra att jag vet vilken typ av lägenhet jag vill ha. Jag har ju i alla fall hittat minst tre stycken (av alla 21 vi varit och tittat på) som jag gillat skarpt. När morsan och brorsan kommit hem från landet fikade morsan och jag och jag berättade om lägenheten. Vi läste igenom papperen jag fått med mig och upptäckte en otroligt negativ sak. Månadskostnaden var ju ganska hög och det gick väl att leva med, men morsan upptäckte att det stod att föreningen skulle få mindre bidrag i framtiden och att de räknade med en höjning av månadskostnaden på 2-3% per år. Det blir ju jättemycket till slut. Och då kan det bli svårt att inte gå back en massa sen när man vill sälja den. Så det gjorde att vi drog öronen åt oss. Insyn kan man kanske fixa men det är otroligt dumt med en hög månadskostnad. Är det något som kan sänka värdet på en bostadsrätt så är det det!

“Hur många lägenheter ska vi titta på idag då?” frågade Fredrika. “Fyra,” svarade jag. “Resten tar vi på tisdag.” Då upplyste Fredrika mig om att visningarna bara tar fem-tio minuter och att man sen knallar vidare. Jag vet inte vad jag hade fått för mig! Så när vi kollade på schemat insåg vi att vi nog skulle hinna med sju lägenheter.

Den första visningen var på Vattugatan i Sundbyberg. Det tog väl en minut att åka dit med bil från Fredrika. Där var jättemycket folk och det var ändå andra visningen. Lägenheten var fin men den kändes lite liten och så var utgångspriset högt och med tanke på alla som var där skulle den nog gå upp en del.

Vi åkte vidare mot Hägersten där resten av lägenheterna låg. Först tittade vi på en 1,5:a i Midsommarkransen. Den var väldigt fin faktiskt och det fanns inget egentligt fel med den förutom att vardagsrummet kändes lite svårmöblerat och kanske litet och att månadskostnaden var hög. Det var för övrigt mycket färre smurfar som var och kollade i Hägersten än i Sundbyberg. Mäklaren där tipsade oss om att en annan visning snart skulle äga rum ett par portar bort så den visningen gick vi också på. Det var en tvåa. Tänk så mycket bättre det vore med en tvåa egentligen! Den här var så stor och rymlig, man kunde haft datorn i sovrummet och så. Men den låg så långt ner och kändes därför mörk och så var det så nära en trafikerad väg (lyhört) plus hög månadskostnad.

Vi tog en promenad i trakten och letade efter tunnelbanan men hittade den aldrig. Det skulle finnas flera tunnelbanestationer i närheten men vi såg inte till någon faktiskt. När jag satt och kollade på vårt schema råkade det blåsa iväg också! Jättelångt bort, så jag fick springa över en väg och jaga. Fredrika garvade röven av sig förstås. Det blåste helt otroligt mycket, morsan blev yr i skallen av det.

Det var sedan ett glapp till nästa visning så vi beslutade oss för att ta varsin korv på den lokala körvmojen. Men plötsligt kände jag hur hungrig jag var så jag åt en hamburgare istället. Jag som längtat jättelänge efter grillad burgare med schysst dressing! Vi åt ute på en uteplats som hörde till grillen.

Nästa lägenhetsvisning var på Pingstvägen. Där var bra sunkigt. Trasigt i taket, trasigt handfat, amatörer som lagt golvet, amatörer som målat, det stank rök. Därifrån drog vi ganska kvickt. Mäklaren snackade om att priset nog skulle gå upp mycket men det var nog skitsnack. Den mäklaren kallade vi sedan för “pajasen”. Han verkade inte ha koll på någonting.

Bättre var det då på nästa lägenhet på Vattenledningsvägen. Där kändes man någon sorts skön atmosfär, det där som inte riktigt går att beskriva, det där “je ne sais quoi”! Den såg ut ungefär som Katarinas lägenhet med stor sovalkov. Köket var också jättefint. Men den var väldigt schysst inredd också så man lurades ju lite av det. Där skulle man med största sannolikhet ha trivts, det är ett som är säkert men där var också lite svårmöblerat eftersom det bara fanns två kortsidor som var fria att ställa soffan mot.

Vi åkte sen till Hökmossen för att kolla läget där. Det var vår favoritlägenhet när vi kollat på nätet, en 1,5:a med balkong. Fast den var inte så schysst. Det var något konstigt med den. Det var “je ne sais quoi” fast åt andra hållet! Det “spökade” som Fredrika sa. Lite mörkt, jättelitet kök och så var kylskåpet inkrånglat i en garderob. Konstiga saker! Så fel man kan ha om en favorit.

Slutligen drog vi så till Mälarhöjden för att titta på den sista lägenheten. Vi kollade in omgivningarna också och de var verkligen underbara! Strandpromenad, båtar och lummig grönska. Det var verkligen jättevackert. Lägenheten hade den finaste utsikt jag sett från en balkong: mot havet och högst upp. Det var så man hade kunnat börja lipa, så fint var det. Men själva lägenheten var svårmöblerad. Dels var det rätt litet och så fanns det bara en hel vägg (som inte hade någon dörröppning mitt på). Den var också dyr och hade förhållandevis hög månadskostnad plus att Mälarhöjden ju är längre ut än Midsommarkransen. Och så tittade vi på bostadsrättsföreningens anslag i trapphuset. De verkade inte trevliga! Så den glömde vi. Men utsikten var fin.

Vi hade faktiskt jätteroligt idag även om det inte var någon utav lägenheterna som var hundraprocentig. Det var ju första gången vi var och kollade så det är ju inte så konstigt att vi inte hittade nåt. Morsan och Fredrika tjatade om Vattenledningsvägen, men den kändes lite svårmöblerad och liten plus rejäl insyn från huset mitt emot. Bättre att avvakta då!

När jag kom hem ville jag inte tänka på lägenheter på ett tag. Jag tog det soft med tv-spel istället och så läste jag ut boken jag ska ge till Fredrika imorrn.

För mig spelar det ingen roll om jag bor norr eller söder om stan så länge jag inte bor i ett stökigt område med bråk och kriminalitet. Dessutom bor alla mina kompisar söder om stan så då är ju egentligen söder om stan rätt sida för mig! Det är en fördel att tänka att man inte bryr sig om det tror jag, för då kan man köpa en bättre lägenhet till ett lägre pris. Det finns alltid vissa fördelar att inte vilja samma sak som precis alla andra. Hägersten verkar schysst eftersom det är nära stan men ändå hyfsat billigt p.g.a. att det inte har någon hip-faktor. Det är billigare därför att en massa muppar fått för sig att man ska bo norr om stan – good for me!