Jag var alltså oerhört trött när jag gick upp men det fungerade. Jag hade inte sovit ordentligt på två nätter men det gick bra. Jag mötte morsan vid Gullmarsplan kl. 9. På resan dit slog det mig hur nära Årsta faktiskt är! Det känns så centralt, det känns knappt som förorten. Det är så schysst att ha nära till Gamla Stan och Söder också för det är ju där man hänger mest. Även om jag nog mestadels kommer att åka buss till Gullmarsplan, en buss som stannar var hundrade meter och därför är lite seg, så får man ändå en känsla av att befinna sig väldigt nära “smeten”. Gubbängen och liknande förorter känns mycket längre ut, vilket de också är rent avståndsmässigt. Och Årsta är betydligt lugnare än t.ex. Högdalen, inte lika stökigt. En annan grej är ju att man kan ta tre tunnelbanelinjer till och från Gullmarsplan vilket innebär att det går tåg hela tiden, man behöver aldrig vänta på “sitt” tåg.

Vi skulle möta mäklaren och säljaren på mäklarens kontor i Årsta torg (som ligger en bit längre ut i Årsta). Morsan och jag kom alldeles för tidigt så vi tog en promenad på torget. Det fanns inte så mycket där. En del affärer, ett bibliotek och en liten biograf. När vi kom till kontoret skrämde säljaren oss lite grann genom att komma ca 4 minuter för sent. (Morsan roade sig dock gång på gång med att visa mig hur stolens armstöd fastnade runt häcken på henne när hon reste sig upp.) Vi fick sitta runt ett bord allihop. Vi fick varsitt färdigt kontrakt i handen och mäklaren läste upp paragraferna fort som attan. Man hann inte tänka efter eller så för då missade man nästa paragraf. Och jag som var så jävla trött! Innan vi skrev på fick vi i alla fall ställa en del frågor. Vi pratade en del om kattlukten och säljaren försäkrade att katterna var rumsrena (något sådant tror jag i och för sig inte att man kan försäkra - Klaras katter är också “rumsrena” men den ena hade ändå pinkat på Kalles jacka). Sen när vi skrivit på kontraktet frågade vi lite om grannarna och om det var lugnt i huset. Han sa då att han aldrig brukade höra grannarna (det är ju högst upp) och att han haft inflyttningsfest utan att grannen under hade hört det. Husvärden bor tydligen under mig! Hjälp!

När jag kom hem fick jag ta emot grattis av farsan och Fredrika (per telefon). Brorsan är glad att han ska få ta över mitt rum eftersom det är större än hans.

Först åkte morsan och jag till Årsta för att titta på en lägenhet, en 1,5:a. Det var dåligt väder så vi fick gå med paraply. Det visade sig att vädret skrämt bort en hel del spekulanter (i alla fall på denna visning). Det var bara vi och några till (och de var i sällskap). De andra drog direkt med ett fnys. De hade alldeles nyss sett något mycket bättre (som hade ett mycket högre utgångspris – det var därför vi inte gick på den). Morsan och jag tyckte att den här lägenheten var fin. Den var både praktisk och ganska charmig. Några väggar och annat var dock lite sunkiga och ägaren hade haft katt vilket kändes på lukten. Morsan körde världens äldsta trick. “Gud vad illa det luktar!” sa hon till en gubbe. “Ja och slitet är det,” svarade han. “Och månadskostnaden var väl jättehög?” tillade hon sen varpå gubben sa till sin fru: “Ja, kom så går vi på en gång!”

Sen skulle vi till Bandhagen men bussen till Gullmarsplan var försenad så det var på vippen att vi inte hann. Efter värsta språngmarschen kom vi mirakulöst fram två minuter innan visningens slut. Direkt när vi kom dit förstod vi att det inte var någon idé eftersom det var jättemånga där plus att det kommit så många innan oss att prospekten var slut. Annars var den lägenheten fin. Vi tittade på en annan i samma område också, men där var också många spekulanter så den var också körd.

Vi bestämde oss i alla fall för att köpa något uppiggande till kaffet, nämligen havrebollar. Senare när vi fikade diskuterade vi det här med lägenheten i Årsta. Enda nackdelen var månadskostnaden som var hög, annars var den ju schysst. Årsta är ju så bra läge att man “tål” en del. Men sen tittade vi i protokollet för föreningens årsmöte och där stod det att månadskostnaden skulle höjas. Vi fick aldrig någon kläm på om den redan höjts eller om den skulle höjas ytterligare. Blir det mer än vad det är nu så är det ju för mycket.

Utgångspriset började redan ganska högt så det fanns inte en chans. Väldigt bra lägenhet annars. Klart tänkbar. Men en sak kom jag att tänka på: det vore kanske värt att kolla på bostäder i Årsta med hög månadskostnad (3400 typ) eftersom det är så himla bra. Jag har sett många sådana med väldigt låga utgångspriser. Fast å andra sidan kanske dessa går upp mycket, jag vet inte. Värt att kolla upp är det i alla fall.

Sedan bar det av till Gubbängen. Den var vi väldigt nyfikna på eftersom det inte fanns några bilder i annonsen – bara två jättefula på huset och trapphuset. Tänk vad flummiga vissa mäklare är. Ganska hög månadskostnad och hyfsat lågt utgångspris. När vi kom in var där en gammal gubbe som stapplade fram och knappt hörde någonting. Det var tydligen mäklarens pappa! Den lägenheten var jättefin. Helt nybyggt hus, allting var otroligt fräscht. Det var en tvåa med kokvrå och jättefin balkong. Inte var det så många där heller. Vill ha! Den tar vi om det går. Ett problem bara: månadsavgiften var hög och skulle antagligen bli ännu högre eftersom det är ett nybygge och dessa förlorar efter ett tag sina räntebidrag plus att de får betala full fastighetsskatt. Det där måste man se upp med och läsa prospektet noga, gärna även årsredovisningen.

Vi åkte sen till Kista (tvärs över halva stan) och träffade vår vän, den kvinnliga mäklaren som visade lägenheten för oss förra helgen. Det här var en tvåa som hade en jättestor terrass. Visst var den fin men den låg lite väl öppet.

Sen var det matrast. Varsin burgare på Burger King. Inte dumt. Vilka pommes! Nåväl, nog om det och vidare till Minneberg för dagens sista lägenhet. Utgångspriset var lågt och månadskostnaden hög, ja, jättehög månadskostnad men i ett område som Minneberg kan det ju vara värt det.

Det var visserligen gångavstånd från Alviks tunnelbanestation men det var en bit att gå. Bussar gick varje kvart. Den här lägenheten var också jättefin! Stor sovalkov och stort kök. Verkligen charmig! Tänkbar den här också.

På hemvägen och när vi kommit hem snackade vi igenom lägenheterna vi hade sett och hur förtjusta vi blivit i allihop. Men den största favoriten var ändå den i Gubbängen. Det är praktiskt att ha ett sovrum. Och balkong är ju schysst som fan (speciellt en så fin). Nära till tunnelbanan är ett stort plus. Och månadskostnaden var ju lägre än den i Minneberg, åtminstone för tillfället…