Först åkte morsan och jag till Årsta för att titta på en lägenhet, en 1,5:a. Det var dåligt väder så vi fick gå med paraply. Det visade sig att vädret skrämt bort en hel del spekulanter (i alla fall på denna visning). Det var bara vi och några till (och de var i sällskap). De andra drog direkt med ett fnys. De hade alldeles nyss sett något mycket bättre (som hade ett mycket högre utgångspris – det var därför vi inte gick på den). Morsan och jag tyckte att den här lägenheten var fin. Den var både praktisk och ganska charmig. Några väggar och annat var dock lite sunkiga och ägaren hade haft katt vilket kändes på lukten. Morsan körde världens äldsta trick. “Gud vad illa det luktar!” sa hon till en gubbe. “Ja och slitet är det,” svarade han. “Och månadskostnaden var väl jättehög?” tillade hon sen varpå gubben sa till sin fru: “Ja, kom så går vi på en gång!”

Sen skulle vi till Bandhagen men bussen till Gullmarsplan var försenad så det var på vippen att vi inte hann. Efter värsta språngmarschen kom vi mirakulöst fram två minuter innan visningens slut. Direkt när vi kom dit förstod vi att det inte var någon idé eftersom det var jättemånga där plus att det kommit så många innan oss att prospekten var slut. Annars var den lägenheten fin. Vi tittade på en annan i samma område också, men där var också många spekulanter så den var också körd.

Vi bestämde oss i alla fall för att köpa något uppiggande till kaffet, nämligen havrebollar. Senare när vi fikade diskuterade vi det här med lägenheten i Årsta. Enda nackdelen var månadskostnaden som var hög, annars var den ju schysst. Årsta är ju så bra läge att man “tål” en del. Men sen tittade vi i protokollet för föreningens årsmöte och där stod det att månadskostnaden skulle höjas. Vi fick aldrig någon kläm på om den redan höjts eller om den skulle höjas ytterligare. Blir det mer än vad det är nu så är det ju för mycket.

Utgångspriset började redan ganska högt så det fanns inte en chans. Väldigt bra lägenhet annars. Klart tänkbar. Men en sak kom jag att tänka på: det vore kanske värt att kolla på bostäder i Årsta med hög månadskostnad (3400 typ) eftersom det är så himla bra. Jag har sett många sådana med väldigt låga utgångspriser. Fast å andra sidan kanske dessa går upp mycket, jag vet inte. Värt att kolla upp är det i alla fall.

Sedan bar det av till Gubbängen. Den var vi väldigt nyfikna på eftersom det inte fanns några bilder i annonsen – bara två jättefula på huset och trapphuset. Tänk vad flummiga vissa mäklare är. Ganska hög månadskostnad och hyfsat lågt utgångspris. När vi kom in var där en gammal gubbe som stapplade fram och knappt hörde någonting. Det var tydligen mäklarens pappa! Den lägenheten var jättefin. Helt nybyggt hus, allting var otroligt fräscht. Det var en tvåa med kokvrå och jättefin balkong. Inte var det så många där heller. Vill ha! Den tar vi om det går. Ett problem bara: månadsavgiften var hög och skulle antagligen bli ännu högre eftersom det är ett nybygge och dessa förlorar efter ett tag sina räntebidrag plus att de får betala full fastighetsskatt. Det där måste man se upp med och läsa prospektet noga, gärna även årsredovisningen.

Vi åkte sen till Kista (tvärs över halva stan) och träffade vår vän, den kvinnliga mäklaren som visade lägenheten för oss förra helgen. Det här var en tvåa som hade en jättestor terrass. Visst var den fin men den låg lite väl öppet.

Sen var det matrast. Varsin burgare på Burger King. Inte dumt. Vilka pommes! Nåväl, nog om det och vidare till Minneberg för dagens sista lägenhet. Utgångspriset var lågt och månadskostnaden hög, ja, jättehög månadskostnad men i ett område som Minneberg kan det ju vara värt det.

Det var visserligen gångavstånd från Alviks tunnelbanestation men det var en bit att gå. Bussar gick varje kvart. Den här lägenheten var också jättefin! Stor sovalkov och stort kök. Verkligen charmig! Tänkbar den här också.

På hemvägen och när vi kommit hem snackade vi igenom lägenheterna vi hade sett och hur förtjusta vi blivit i allihop. Men den största favoriten var ändå den i Gubbängen. Det är praktiskt att ha ett sovrum. Och balkong är ju schysst som fan (speciellt en så fin). Nära till tunnelbanan är ett stort plus. Och månadskostnaden var ju lägre än den i Minneberg, åtminstone för tillfället…

Den första visningen var i Midsommarkransen. Jag vet att det var dumt att åka dit. Jag behövde nog egentligen bara “säga adjö” till Midsommarkransen. Det var förstås massor med folk där. Väldigt fin lägenhet, arrrrgh! Man ska som sagt aldrig lita på utgångspriser. De kan lugnt gå upp till nästan det dubbla efter budgivning, i Högdalen är det helt annorlunda, där går de inte upp lika mycket. Akalla däremot kan man räkna med att lägenheter inte går upp mer än 40.000, ibland inte ens det. Egentligen fattar jag inte vad mäklarna håller på med, men man får helt enkelt lära sig systemet.

Nästa visning var i Kista. Den hade exakt likadan planlösning som den vi tittade på i torsdags men hade ingen balkong. Däremot låg den högst upp och hade utsikt över hustaken. Den var också väldigt fräsch. Alla dörrar, lister och golv var utbytta och det var väldigt ljust eftersom den låg så högt upp. Dock inget kaklat badrum.

Lägenheten var väldigt fin men jag vet som sagt inte om jag gillar planlösningen. Att ha köket i vardagsrummet är ju inte optimalt. Jag vill ju egentligen ha större men frågan är om det går att få. Man undrar ju hur man ska tänka. Ska man tänka att: “det här är ganska bra, det tar jag för jag kan nog inte få något bättre”, eller ska man tänka: “jag vill vara jättenöjd, annars får det vara”? Svårt!

Mäklaren var trevlig och gav oss dessutom en hel del info om Kista. Det finns ett bra och ett mindre attraktivt område. Den här lägenheten låg i det mer attraktiva området. Hehe, då tänker jag direkt att det bara är något folk har fått för sig och att man kanske får mer för pengarna i det mindre attraktiva området. Tydligen brukar det bli rätt höga priser där men jag tror inte det kommer alls lika mycket folk som till t.ex. Enskede och Midsommarkransen. Det var bra att vi tittade på den här lägenheten för väldigt många lägenheter i Kista har precis den planlösningen. Tvåa på 44 kvadrat, öppet mellan kök och vardagsrum, hyfsat stort sovrum. Det var en hel del att fixa i den lägenheten. Spisen var gammal, ett golv var fult, badrummet var inte kaklat och hade rostiga ränder utefter golvet, sprickor i taket osv. Det var också rätt så mörkt. Jag vet inte heller om jag gillar planlösningen. Att ha köket i vardagsrummet är ju inte att föredra. Egentligen tycker jag att det är bättre att ha stor sovalkov och bara ett rum och stort kök, men jag kanske kan lära mig att gilla det där också. Nej, vi fortsätter att kolla! På söndag på söndag på söndag…

Först åkte vi till Stureby, men det var mest för att ha någonting att göra. Stureby hör ju till Enskede och är därför dyrt. Bara en minut bort med tunnelbana (och promenadavstånd) ligger Bandhagen och där är det sex siffror billigare. Larvigt att betala extra för en postadress! Men ändå, Enskede är jättefint med sina villaområden och småvägar. Det var faktiskt otroligt många som gick på visningen. Det var två likadana vindsvåningar med sluttande tak. Ett enda stort vardagsrum och liten kokvrå. Ganska värdelöst. Men kul att se något helt annorlunda. En sådan liten lägenhet blir otroligt litet om man inte kan utnyttja utrymmet ända upp till taket. Citat morsan: “De borde mäta i kubikmeter istället!”

Sen var det dags för Gubbängen. Vi hade en del tid över så vi hittade en lokal sylta (kan inte kalla den något annat) där vi drack lite te/kaffe. Det är spännande att upptäcka nya ställen där man inte varit förut. Gubbängen… helt okänt för mig. Trevligt! Och dyra lägenheter förstås eftersom det också hör till Enskede. En minut bort ligger Hökarängen men det hör till Farsta och är således billigare (dock dyrare än Bandhagen och ganska fattigt på bostadsrätter – Farsta och Farsta strand har fler men där går min gräns för hur långt jag vill åka när jag ska in till stan). Farsta kan dessutom bli rätt dyrt p.g.a. Farsta centrum som är attraktivt.

Det kom otroligt många på visningen, nästan lika många som till lägenheten vi såg i Bergshamra. Förmodligen blir det sådan rusning när månadskostnaden är låg. Lägenheten kändes också ganska trång och var lite småskabbig. Det var någon Nintendo-nörd som bodde där! Tur att jag inte gillade den för den kommer nog att gå upp till oanade höjder.

Okey, Enskede verkar helt uteslutet. Det blir helt enkelt för dyrt. Låga utgångspriser går upp jättemycket och är utgångspriset högt så är det helt enkelt för högt även om det inte går upp lika mycket. Puh, det är en hel vetenskap det här! Sen är det det här med månadskostnaden. Den har inte bara stor betydelse, den är avgörande för hur många som kommer och hur mycket priset går upp. Alla vi tittade på idag hade månadskostnader på under 2000 spänn. Det är ingen idé att kolla på sådant mer. Även om det skulle ta 30 år att betala av den extra månadsavgiften om man räknar på mellanskillnaden så tänker inte folk så eftersom det är så förmånligt att låna.

Okej, så då testar vi en ny grej: jag börjar kolla på lägenheter i Farsta (men då ska det vara riktigt schysst) och Kista. Kista är visserligen dyrt men det kanske inte går upp så mycket där, vem vet. Nästan alla lägenheter där har ett utgångspris i min prisklass, månadskostnaden är nästan alltid så där halvlåg, det är för det mesta tvåor på 45 kvadrat med öppen planlösning mellan vardagsrum och kök. Jag tycker ju Kista har känts sunkigt (med tanke på priset) eftersom man då måste åka hem på blå linjen som är så stökig (tro mig, jag har gjort det när jag åkt från Fredrika hundratals gånger och det är inte kul på kvällen!) men själva Kista är tydligen ett schysst område med en stor galleria och även muppar som bor i Solna måste ju åka blå linjen.

Nu känns det bra att jag vet vilken typ av lägenhet jag vill ha. Jag har ju i alla fall hittat minst tre stycken (av alla 21 vi varit och tittat på) som jag gillat skarpt. När morsan och brorsan kommit hem från landet fikade morsan och jag och jag berättade om lägenheten. Vi läste igenom papperen jag fått med mig och upptäckte en otroligt negativ sak. Månadskostnaden var ju ganska hög och det gick väl att leva med, men morsan upptäckte att det stod att föreningen skulle få mindre bidrag i framtiden och att de räknade med en höjning av månadskostnaden på 2-3% per år. Det blir ju jättemycket till slut. Och då kan det bli svårt att inte gå back en massa sen när man vill sälja den. Så det gjorde att vi drog öronen åt oss. Insyn kan man kanske fixa men det är otroligt dumt med en hög månadskostnad. Är det något som kan sänka värdet på en bostadsrätt så är det det!

Första lägenheten var en tvåa på 55 kvm. Det var en otrolig skillnad mellan visningarna här och dem i t.ex. Midsommarkransen. Det var mycket stökigare t.ex. Trappuppgången och lägenheten var relativt häckiga. Spisen var från 70-talet och det fanns en del att göra. Men det var ju stort, nära till t-banan och helt insynsskyddat.

Nästa lya låg i Akalla. Hela namnet, Akalla, har en väldigt negativ klang i mina öron. Jag ryser lite och får en stark loservarning. Men just nu känns det som om man måste ha ett väldigt öppet sinne. Den lägenheten var faktiskt väldigt fin. 65 kvadratmeter, det mesta nytt, stort vardagsrum, stort sovrum, stort kök och klädkammare samt en balkong mot ett grönt område. Nackdelen var en loftgång precis utanför köket. Bu för att ha folk gående där. Och så kändes det som om det var lite väl mycket dörrar, men det var egentligen inget problem. Men Akalla! Men Akalla! Gillar inte Akalla. Bläh! Måste nog genomgå en del nederlag i budgivningar i bättre områden innan jag slutligen underkastar mig Akalla och Husby.

Sen gick vi på dagens sista visning – ett dödsbo, ett renoveringsobjekt till lägenhet högst upp med inglasad balkong. Jag överdriver inte om jag säger att allt, precis allt skulle göras om där. Tapetsera om, måla, kanske byta golv, totalrenovera badrummet, spisen var gammal, alla fönsterstoppar och handtag var urgamla. Både jag och Lisa gillade också planlösningen bättre på den innan. Det är ju lite kusligt med renoveringsobjekt.

Mäklarna i dessa områden är lustigt nog också helt annorlunda än i t.ex. Midsommarkransen. De var jättetrevliga och roliga, lite galna faktiskt. “Spisen ser ju inte ut att vara använd så mycket trots allt. Men hon lagade nog inte så mycket mat de senaste två månaderna. Hahaha! Då var hon ju död! Nej, vad hemskt, så får man ju inte säga. Stackars Elna, frid över hennes minne!” Roligt när en mäklare säger så liksom.

 Vi drog vidare till nästa visning som låg en bra bit därifrån, närmare bestämt i Bagarmossen. Från en säker källa (någon Anders på morsans jobb) har jag hört att man får väldigt mycket lägenhet för pengarna i Bagarmossen. Om det beror på att området är så stökigt att polisen patrullerar där hela nätterna (hört från annan källa, nämligen Klara) vet jag inte. Det är i alla fall väldigt nära till vacker natur. Det var en minitvåa vi tittade på där. Men det var en av de få gånger jag verkligen kände direkt att det inte kändes bra att gå in över tröskeln. Trång korridor till vardagsrummet som hade en smal form och var väldigt litet. Huu, jag ville ut rätt snabbt.

Så idag har jag vidgat mina vyer direkt när det gäller lägenhet. Jag måste få smälta detta innan jag beslutar om jag vill titta mer i de områdena.

 En annan rolig sak var att mäklaren skrivit i objektbeskrivningen att lägenheten var insynsskyddad men när man kom dit insåg man att det var insyn ända från tunnelbanan! En gubbe hade tydligen påpekat det och muttrat: “Hörrö vad menar du med ingen insyn va?” varpå mäklaren hade sagt något om att han inte menade det fönstret eller liknande.

Fyra grejer jag ska göra för att försöka öka chanserna att hitta en lägenhet är:

1. Börja kolla igen om en månad eller två med förhoppningen att färre går på visningar då.

2. Höja smärtgränsen. Just nu har vi en viss summa som vi kan lägga kontant. Men kanske måste jag låna lite av morsan och farsan. Inte kul, men vad gör man? Jag får väl amortera fett sen.

3. Kolla mer på utgångspriser över smärtgränsen. Hittills har jag kollat på lägenheter som ligger under det men då kanske de stiger mycket mer. Vem vet?

4. Pröva alternativa grejer som t.ex. att snacka med mäklare direkt eller kolla i olika lokaltidningar för att hitta något som inte är utannonserat på Internet eller DN (hela världen kollar ju där).

Jag bad att få komma och kolla på Björns nya lägenhet, jag var så nyfiken efter allt jag har hört. Den kändes ju verkligen stor (62 kvm). Det var öppet mellan köket och vardagsrummet. Köket var jättefräscht med snyggt kakel och hällspis. Och sovrummet var hyfsat stort. Han hade inte fått i ordning så bra ännu. Den var i alla fall finare än alla lägenheter vi kollat på hittills. “Jag tar den här då!” garvade jag. “Nej du, den här kommer jag nog hålla mig kvar vid ett tag till!” Hi hi, undra på det.